I rasande takt utför.

Historia alltså. Den har en tendens att återupprepas så länge vi inte lär av det redan skedda. Som att anpassa oss efter rasism i kristid.
Det ekar från förr. Stöveltrampen. Mordbränderna. Terrordåd mot de med mörk hud. 
Var kommer det ifrån?
Många ekon. Nära och långt borta. Allt bottnat i en ändlös förnekan att se att vi alla är lika.

Vi och dom. Vi som har, de som inget har kvar. Rädslan hos oss att de vill ha vårt. Och så är det igång igen. Istället för att bara vara vi.
Vi alla. Vi människor. Små och stora. Tillsammans på den enda beboeliga planet vi med säkerhet vet om. Hur fan kan vi slåss mot varann?
Världen är för mig helt obegriplig just nu. På så många sätt att jag inte orkar med.

Bara idén om att RUT är ett bra grepp för att möta flyktingars försörjning. Och TUT. På kollektivavtalslösa företag dessutom. Så – vi ska alltså se till att människor, oavsett förkunskaper, ska tvingas ta arbete till vilka skitvillkor som helst, förlåt ”i enlighet med kollektivavtalsnivå – hur detta ska säkerställas ska utredas”, men om arbetsgivaren inte är nöjd med hur mycket ryggen kröks, hur händerna slits, hur kraven för ett värdigt är från arbetaren, så kommer inte uppehållstillståndet att finnas kvar.

Vi lägger alltså makten över uppehållstillståndet och livet hos arbetsgivare som inte ens kan tänka sig att skriva på ett avtal med facket kring grundläggande rättigheter på arbetsmarknaden.

Jag kan mycket väl tänka mig att det här var den bästa uppgörelse som gick att nå just i detta nu. Att det är bra att vi har en grund för blocköverskridande samarbete i en tid där världen nära oss är i fullt krig, så att vi kan ta tag i det akuta behovet och ha ett bredare underlag för det som händer i morgon, nästa vecka, nästa månad och nästa år.
Att alternativet till att inte göra uppgörelsen blir att i praktiken låta samma parti som just i detta nu lägger ut kartor och listor på tilltänkta flyktingboenden online, vars rättspolitiske talesman påstår att invandringen kommer att bli vår undergång – att låta det partiet i praktiken bli de som styr besluten i riksdagen.

Nej – det här är inte någon seger för socialdemokratin. Men allvarligt talat så tycker jag framförallt att skammen ligger hos de borgerliga partier som i detta krisläge är så oerhört fast i att fortsätta bedriva sitt lopp mot botten att de hellre trycker fram RUT och TUT än att gå med på att höja skatterna så att de 140 miljarder per år som försvunnit från budgeten kan börja användas till något vettigare än att försöka pressa upp vår redan enorma överkonsumtion.

Jag är inte utbildad inom vare sig nationalekonomi eller statsvetenskap. Jag är bara en helt vanlig, enkel jävla arbetare, uppväxt i ett fosterhem där jag fick lära mig att enda sättet att få det skapligt är att vi delar på det som finns och vi tar hand om varandra. För vår egen skull.
Enkla lärdomar. Inte svåra att följa. Så skärp er. Tack.

Fågeln väljer flykten. Men människor flyr av nöd.

Fågeln väljer flykten. Men människor flyr av nöd.

Publicerat i Funderingar | Märkt , , , , , | Lämna en kommentar

Dina barn och andras ungar?

Läste följande utmärkta blogginlägg och det satte igång tankar hos mig:

Parents need to stop apologizing.

Är själv förundrad över det här fenomenet jag ser: Vi hyllar ungdomskulturen, men alla verkar hata barn?

Diskussioner kring om bebisar ska få äta offentligt, om barn ska få vara med på café och restaurang, ändlösa argumentationstrådar om huruvida föräldrar med ”störiga” barn ens borde få ta med dem till affären… och det här skaver i mig.

Nej. Barn bör inte enbart hållas i hemmet och i förskola/skola tills de är arton. Tror ni att artonåringarna i det hypotetiska fallet i så fall lärt sig att ta hand om sig själva?

Barn är barn. De är som spindelapor efter tre koppar espresso. En del av dem i alla fall. De får ändå vara med på offentliga platser, på resor och var föräldrar nu måste ta sig och ta med sina barn.

Jag skulle lätt hellre kräva att vuxna som duschar i parfym, röker inne i busskuren eller lyssnar på skitmusik i läckande hörlurar får stanna hemma.
Speciellt de vuxna som har mage att muttra över att mina barn inte beter sig som små minisoldater.

Ni är faktiskt myndiga och borde veta bättre än att tro att alla barn som ni ser är ouppfostrade… för ni vet inget om barnens svårigheter eller vad som hänt tidigare den dagen.

image

Publicerat i Funderingar | Märkt , | Lämna en kommentar

Bommersviksakademien

Vad är egentligen detta mytomspunna Bommersviksakademien?

Snabbt svar – en kurs på Campus Bommersvik vars idé kommer från SSU och som samfinansieras av SSU, LO och S i samverkan.

Idén är enkel och genialisk – en samlingsplats för de mellan 25-35 års ålder som behöver rustas för framtidens utmaningar inom arbetarrörelsen.

Du kan vara SSU:are, LO-facklig eller Socialdemokrat i första hand, men du får inte vara äldre än 35, yngre än 25 och du ska skicka in en ansökan med dina meriter och ett personligt brev där du förklarar varför just du är en av framtidens ledare.

Under kurstiden som omfattar ett läsår och fyra fysiska helgträffar, däremellan hemstudier, så tillgodogör du dig tre poäng i ekonomisk historia på Uppsala Universitet, lär känna massor av människor över hela landet, kan diskutera allt mellan himmel och jord, samt tänker fritt och stort kring framtidens utmaningar och reformer.

Det är inte direkt en smal åsiktskorridor på Bommersviksakademien – genom åren har slutseminarier hanterat föräldraförsäkring, facklig organisering och ideologi, samt mycket, mycket mer.

Det verkar dock vara så att en del får för sig att Bommersviksakademien är någon form av likriktande verksamhet.

Då det, till skillnad från Viskadalens Wigforssakademin, finns åldersgränser, har kritiserats av de som inte förstår att SSU inte vill vara med om det inte handlar om de till åldern yngre.

Själv anser jag att åldersgränserna inte stör, men jag kräver heller inte min rätt att delta i babysim utan baby.

Ärligt talat – de som tror att Bommersviksakademien är till för inkrökning och inskränkning istället för ideologisk utveckling visar sin egen okunnighet och oförmåga att se värdet av kontakter mellan arbetarrörelsens olika delar som viktigare än sin egen prestige.

Jag är glad över att vara utbytbar. Jag vet att vid min sida står hundranden som liknar mig. Alla vill föra kampen framåt och uppåt, kampen för människovärde, för rättvisa och frihet.

Så – Bommersviksakademien är alltså inte ett ställe där vi lär oss att tänka lika. Det är ett ställe där vi lär oss att vår rörelse är i ständig opposition inom sig självt och att det är något bra och uppmuntransvärt.

Hur någon kan välja att vilja smutskasta Bommersviksakademien när de inte förstår vad det handlar om – tja, det får de gärna förklara…

image

Publicerat i Michaelas tankar | Märkt | Lämna en kommentar

Vi har inte råd med dem.

De är för många. De får inte plats. De får inte den uppmärksamhet de behöver för att lära sig språket och utveckla sina färdigheter. På vissa platser i Sverige ser vi hur verksamheten har drivits med vinstsyfte, vilket har lett till att de inte fått den mat de ska. De är ledsna, men det finns inte tröst att få.

Det kommer ta mellan 18-20 år innan de kommer ut på arbetsmarknaden. De lär sig inte språket ordentligt så de kan göra sig förstådda förrän efter ungefär fem år, en del tar det till och med längre tid än så för. Mer avancerad språkutveckling kommer först efter femton år ungefär och för en del så går den bakåt, akronymer och smileys används i kommunikationen mer än ord.

Det är sorgligt det här, hur det har blivit. Frågan är hur samhället ska lösa det här problemet. Vi kanske borde dra ner på takten som vi tar emot dem i?
Det finns vittnesmål runt om i landet att det faktiskt inte finns plats för dem när datumet för anländande kommer – istället far man flera mil innan det möjligen finns en plats där de kan tas emot.

Bidragen för den här gruppen kostade 24 706 000 miljoner år 2013.
Det är mycket pengar det.

Vi borde nog helt enkelt sluta ta emot dem här i Sverige. Vi stänger igen. Det kan aldrig vara samhällsekonomiskt lönsamt när vi ser hur mycket de kostar i ansträngning, bidrag och engagemang.

Dessutom så bidrar de till att minska antalet arbetade dagar. För varenda en vi tar emot leder till minst tretton månaders bortfall i produktion.
Barn alltså.
Vilka små kostnadsmaskiner de är.

______________________________________________________

Visst var det här resonemanget urdumt?
Bra att du tycker det.
Fortsätt gärna tycka så när det här resonemanget hörs i andra frågor också.
Kram och God Jul!

Publicerat i Funderingar | Märkt , | Lämna en kommentar

Alla ska med – men var är vi på väg?

Innan bläcket på eftervalsanalyserna ens hunnit torka så förbereder vi oss för ett extra val.
De skiljelinjer som inför valet upplevdes som otydliga har blivit skarpare.
Nu har vi svart på vitt vad som händer.

Vi behöver fler som utbildar sig. Men med den budget som M, Fp, C, Kd och SD röstade på i riksdagen blir det färre utbildningsplatser.

Sjuka människor blir inte mindre sjuka av att inte ha någon inkomst. Men nu stoppas inte utförsäkringarna, som Socialdemokraterna och Miljöpartiet hade budgeterat för. I stället kommer 13 200 människor att utförsäkras.

Arbetsmiljön är på väg utför – men nu saknas det välbehövliga tillskott på 100 miljoner som Socialdemokraterna och Miljöpartiet hade med i budgeten till Arbetsmiljöverket.

Taket i A-kassan skulle ha höjts till 910 kronor per dag. En A-kassa som går att leva på leder till minskade kostnader för kommunerna vad gäller ekonomiskt bistånd, den innebär också att man vågar säga ifrån på jobbet när en inte är rädd för vad som händer om chefen blir arg på en för att en påpekar exempelvis brister i arbetsmiljön eller andra missförhållanden…

Det finns så många bra saker med i den budget som var tänkt. Den politik som Socialdemokraterna och Miljöpartiet ville få fram.
Jag är helt övertygad om att alla som ska välja nu igen i mars vill ha igenom dessa förbättringar för vårt samhälle. För våra barns skull, för de äldre, för oss själva, för att vara rent krass och egoistisk.

Vi är på väg mot en bättre framtid, för att besvara frågan i blogginläggets titel. Och det vore bra om alla är med på det tåget.

…om nu inte tåget också hade fått minskade anslag i och med att de borgerliga riksdagspartierna inte klarade av att släppa på prestigen och förstå att de fick kicken av väljarna i september…

Glöm aldrig bort att rösta

Glöm aldrig bort att rösta

Publicerat i Funderingar | Märkt , , , | Lämna en kommentar

Dubbelbestraffningen

Återigen får jag anledning att fundera kring politikerföraktet.
Kan nämligen inte minnas att alltför många klagade på att Reinfeldt var en renodlad politisk broiler, som förvisso några månader innehaft anställning på bank, men annars haft sin huvudsakliga inkomst via politiken sedan tonårstiden.

När han blev statsminister kan jag inte heller påminna mig att ministrarna fick kritik för att de inte varit arbetare?
De fick visserligen välförtjänt kritik för annat och några avgick ju rätt raskt där 2006, men på det stora hela så slapp de höra att de inte varit arbetare. Kan ju bero på att ”Nya” Moderaterna aldrig utgett sig för att vilja ha arbetare i sina led, visserligen. Men ändå.

När nu Peter Kadhammar kritiserar Aida Hadzialic och Gabriel Wikström för att de inte stått vid löpande bandet, kört lastbil eller vad han nu tycker att en arbetare ska göra för att få kalla sig arbetare så känner jag mig lite förundrad – ska vi verkligen klaga på att våra ministrar inte är tillräckligt politiskt skolade? Samtidigt som den andra sidan försöker utmåla dem som politiskt oskolade?
(Ni vet – cirkelargumentet om att sakna regeringserfarenhet fast det är svårt att ha regeringserfarenhet om en aldrig fått börja med att ingå i regeringen och så där.)

Dessutom så har vi ju numera en statsminister som är gammal svetsare, som varit ordförande i fackklubben och sedan kämpat på tills han en gång blev vald till ordförande för Sveriges största parti som nu innehar regeringsmakten…
Är det någon som tänker anklaga Löfven för att inte ha arbetat?

Äsch. Vet ni vad. Jag blir bara förbannad. Det känns för mig oerhört skenheligt att först vara arg på folk för att de är politiskt skolade och sedan inte vara med och se till att fler arbetare blir det också. Vill vi ha fler arbetare i den politiska hetluften så får väl vi från arbetarrörelsen se till att de hamnar där. Då behöver vi först av allt sluta hymla – se till att fler LO-medlemmar blir medlemmar i Socialdemokraterna. Det är rent reellt där vi har störst chans att de kan bli ministrar i framtiden så vill du ha en minister med bakgrund i LO-fackens yrkeskårer så se till att LO-fackens arbetare blir medlemmar i Socialdemokraterna. 

Se till att utbilda dem. Viskadalen erbjuder en kurs på vårkanten, se till att du eller någon kamrat går den.
Ge fanken i att gnälla på fackliga företrädare som ”inte gör sitt jobb” – har du inget förtroende kvar för dem så se till att dessa fackliga företrädare inte längre är fackliga företrädare. Det är förtroendeuppdrag det handlar om – lämna arbetet till de du har förtroende för eller se till att ställa upp i valet och gör jobbet själv.

Sedan är det nog klokt att inte vara arg på att fackligt aktiva blir politiskt aktiva med motiveringen att de ”inte hinner med det fackliga längre” – för ärligt talat så är det väl ändå så att det är just fler politiskt aktiva fackliga företrädare som behövs, så att det inte är samma personer som gör allt?

Engagera, entusiasmera, utbilda och värva fler som kan vara med och dela på bördan! Det är ju tillsammans vi är starka. Det är tillsammans vi kan stå.
Men om du är med och splittrar vår rörelse genom att få det att framstå som att den som engagerar sig politiskt sviker rörelsen – då är du med om att få vår rörelse att falla.
Inte svårare än så.

För att avsluta det här blogginlägget så vill jag helt enkelt säga att jag högaktar både Aida och Gabriel. Även om ingen av dem har nött skosulor på parkeringsplatser i Norrköpings innerstad så har de sina erfarenheter och sin kunskap.
Men vill du som läser se fler med facklig bakgrund i politiken så får du ta och rannsaka dig själv: Vad gör du för att få fler arbetare i politiken?

Och vad gör Peter Kadhammar för det?
En undrar ju…

Regeringen

Regeringen

Publicerat i Funderingar | Märkt , , , | 5 kommentarer

Alla själars dag

Var inte rädd för döden
Tids nog besöker den oss alla
En del möter den alldeles för tidigt
Andra väntar in den och längtar efter den,
som en befrielse från smärta och ångest.

Denna dag minns jag er alla som gått före in i det som väntar vid livets slut.
Ni som levde i många år och ni små Pyren som aldrig ens hann hit.
Om ni är i himlen, paradiset eller här på jorden igen, det vet inte jag.
Det är inte vad som sker efter döden som är viktigt för mig.

Det är vad vi gör med den tid vi har när vi ännu lever.

Gör det du kan när du kan det. En dag kan du inte längre göra det.

Gör det du kan när du kan det. En dag kan du inte längre göra det.

Publicerat i Funderingar | Märkt , , | Lämna en kommentar