It’s my way or the internet highway.

Så fort man tycker något så kan man ge sig sjutton på att någon annan tycker tvärtemot.
Det spelar ingen roll vad det handlar om egentligen och det är också helt irrelevant i sammanhanget.
Det kan vara allt från abortfrågan till vilken sida man ska gå på när man promenerar på en trottoar – så fort det framgår att man har en åsikt i frågan så kommer någon som tycker annorlunda att ha sin åsikt i frågan.

Sånt är faktiskt helt fantastiskt bra.
Vi lever i ett så fritt land att det till och med går bra att anse att folk med en annan åsikt inte ska få finnas – och den åsikten går utmärkt att ventilera om man känner för det.
Den åsikten delar ju inte jag – jag tycker helt enkelt så här: ”Jag kanske inte delar din åsikt, men jag är beredd att kämpa för din rätt att ha din åsikt.”

Som bloggare så presenterar jag mina åsikter lite då och då. Jag tycker och tänker helt enkelt saker, ibland på fullaste allvar, ibland på fullaste trams, så att säga.
Hur jag än presenterar dem så kommer det alltid att komma folk och ta det jag skrivit på blodigaste allvar.

En del skriver och presenterar sin syn på saken i en lugn och sansad ton, skriver under med länk till sin egen hemsida eller blogg eller har åtminstone vänligheten att skriva under med sitt nickname.
Andra är varken lugna eller sansade och dessa är oftast mer eller mindre anonyma.
De som är lugna och sansade i sina kommentarer får så gärna tycka helt annorlunda än mig – jag har vuxit upp och insett att folk faktiskt tycker olika. Tycker någon annorlunda än mig så går det alldeles utmärkt, så länge de har vett nog att förstå att jag tycker annorlunda än dem.

Har de inte vett nog att låta mig tycka så som jag tycker utan börjar dra in helt irrelevanta saker i sammanhanget och läser in grejer som inte finns där och helt enkelt urartar, då är jag faktiskt så nedrig att jag sållar bland kommentarerna.
Ser jag ingen anledning till att låta en kommentar vara kvar, ja, då tar jag bort den.

För folk får tycka vad de vill och de får skriva vad de vill – men jag har ingen som helst skyldighet att hålla deras ord publicerade på min blogg, inte ens i kommentarerna.
Det är däremot min rättighet att själv bestämma vad som ska synas på min blogg.

Det är min blogg och här är det mina regler som gäller.
Det är jag som bestämmer – på min blogg.

Kom ihåg det.

Annonser

Om Michaela Leo

Jag kan försöka vara trevligare om du kan försöka vara smartare. Deal?
Det här inlägget postades i Michaelas tankar och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till It’s my way or the internet highway.

  1. barbakvinna skriver:

    helt rätt samma här..

  2. Michis skriver:

    Barbakvinna: Offentligt forum i all ära – men jag tycker inte att ens blogg är ett sådant. Absolut debattera och diskutera, men klarar man inte av att hålla en vettig ton när man skriver så kan man sitta hemma och muttra till väggarna istället – fast det vet du ju redan. 😀 Ingen mening att predika för de redan omvända, eller? ;)Ahhh… skönt att vara hemma ändå.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s