Vadå får inte – jag vill inte!

Det här med att var fjärde inte får begravas i kyrkan – eller ja, i själva kyrkrummet var det väl ett tag sedan man begravde folk ändå, nu svamlar jag.

Hur som helst.

Att begravningsceremonin inte genomförs i kyrkan för dem som har gått ut ur kyrkan är väl helt rimligt.
Anledningen till att jag gick ur svenska kyrkan var ju för att jag dels inte bekänner mig till kristendomen och dels för att jag inte hade valt att gå med från första början.

Jag är ju så gammal, så när jag föddes så blev jag per automatik medlem i Svenska kyrkan. Det blev alla då.
Nu för tiden behöver man ju släpa barnen till en präst som skvätter vatten på dem innan de blir medlemmar och nu svamlar jag igen.
Det är inte jättelätt att koncentrera sig när det går runt en terrier och tokgnyr att det är jättesynd om honom för han har inte varit ute på promenad sen säkert… flera ÅÅÅR sedan. (Eller en timme, som det är i verkligheten.)

Nåja – min poäng är väl följande – jag vill inte ha någon avslutningsceremoni i ett kyrkrum. Jag hoppas på att jag kommer att trilla av pinn på en någorlunda behaglig årstid, för i så fall skulle jag helst se att mina nära och kära får säga adjö utomhus. Det är trots allt inte några större åthävor i mitt fall, antingen har jag blivit frystorkad och då ska de ju bara gräva ner den och det gör de ju inte framför folk ändå, eller så har jag blivit kremerad och då ska de ju återigen bara gräva ner en urna och det gör de inte heller framför folk.

Fasen, jag får se till att lägga undan pengar till en trevlig lokal där folk kan stå och minnas mig med ord som:
”Den jäkeln, hon var skyldig mig femhundra spänn…”

Annonser

Om Michaela Leo

Jag kan försöka vara trevligare om du kan försöka vara smartare. Deal?
Det här inlägget postades i Michaelas tankar och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Vadå får inte – jag vill inte!

  1. Anonym skriver:

    det finns säkert någon jordhög eller soptipp dom kan slänga dig i

  2. Michis skriver:

    Ja, det gör det säkert. Får jag bli frystorkad som jag vill så är det ju dessutom inte särskilt miljöfarligt att bara slänga mig på tippen. Vad man gör med min kropp när jag är död bryr jag mig mindre om, finns det något som fortfarande fungerar för andra att använda så har de min skrivna tillåtelse att ta det enligt organdonationsregistret, sen får de gärna visa upp resten för läkarstudenter och andra att öva sig på, bara de bränner eller frystorkar det sista när de är färdiga blir jag glad.Fast jag kan ju inte låta bli att undra över din illa maskerade aggressivitet? Du borde kanske ta och dricka en kopp té istället för mer kaffe? 😉

  3. Michis skriver:

    Luftbegravning eller himmelsbegravning är också rätt tufft för övrigt. I Tibet är det ju rätt ont om träd och med marken frusen året runt så är det inte så lätt att begrava folk där heller. Eftersom antalet döda alltid överstiger antalet levande så har de kommit på att man kan ta fåglarna till hjälp – man hackar helt sonika upp kroppen i slamsor och matar fåglarna med den! Benen mal man ner och blandar med fett och kastar också det till fåglarna. Alla sätt är bra utom de dåliga sägs det ju. :)Åh, jag är alltid så makabert lagd på söndagarna.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s