Jag växte upp i olika villor och har alltid sagt: "Våga vägra villa!"

…men nu med en knodd på g så är det något slags djupt rotat beteende som säger åt en att hitta sin egen grotta och flytta in där, tror jag.

Helt plötsligt retar det mig att gå runt kvarteret och se andra människors ölburkar och glasflaskor och krossade glas mot asfalten… Se hur folk ger fan i att plocka upp efter sina hundar i promenadstråken, se hur folk bara kastar skräp där de står och går…

Mer än vanligt alltså, det retar mig ännu mer än vanligt!

Och så får jag för mig att det är bättre i ett villakvarter. Att folk inte beter sig på samma sätt när det rör sig om villor istället för lägenheter. Att de faktiskt bryr sig mer om sin närmiljö.

Men sen kommer jag ju på det, att de som kastar skräp här på gatan utanför kanske inte alls bor just här i närheten – det kanske är så att de kommer från villaområdena och tycker att man kan skita ner där man inte bor.

Nåja. Ett tag till vägrar jag villa. Jag tror inte att man automatiskt får en bättre uppväxt bara för att man inte behöver ta hänsyn till grannarna. Kanske är det till och med tvärtom?
Men det drar i mig, det gör det. Vill för första gången på väldigt länge ut på landet och ha skog bakom knuten…
Finns det något behandlingshem för sånt här?

Annonser

Om Michaela Leo

Jag kan försöka vara trevligare om du kan försöka vara smartare. Deal?
Det här inlägget postades i Michaelas tankar och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till Jag växte upp i olika villor och har alltid sagt: "Våga vägra villa!"

  1. Gunilla skriver:

    Stjärtkakor =)http://www.aftonblade…

  2. sthlmscilla skriver:

    Jag har bott i lägenhet hela mitt liv men nu har vi satsat på att bygga en villa. Älskar detta villaliv:) Skulle inte kunna tänka mig att gå tillbaka till lägenhetslivet:(*I think this is the real life**asg*

    • Michis skriver:

      Jag är så osäker på att vi skulle få ihop det rent ekonomiskt med miljonlån, den konstanta upprustning av huset som alla villor behöver, barn, oförutsedda utgifter, planerade renoveringar… Ja. Men all respekt till dem som gillar det!

  3. Gunilla skriver:

    Det går ju å bo i lägenhet på landet oxå =)Själv har jag bott i villa i hela mitt liv, förutom 1 år i lägenhet, jag kan ju tycka att det där med lägenhet är VÄLDIGT frestande ibland…slippa skotta snö, slippa klippa gräs..å shit där gick varmvattenberedaren sönder..precis före julafton.. å sånt händer när man bor i villa…men jag trivs…det kanske är någon slags förnyelse jag är ute efter..?? vem vet??Ha det bäst =)

    • Michis skriver:

      Jo, jag vet. Fast av nån anledning så verkar det aldrig vara några bra lägenheter på landet, åtminstone inte där jag bor. Bara massa skumma områden, för de som bor i lägenhet på landet är de som inte har råd att bo i lägenhet i stan och som inte har råd att bo i villa på landet… typ.

  4. Mikaela skriver:

    Jag ÄLSKAR att bo i hus. Vi flyttade från staden när jag väntade barn nr 2 och det ångrar jag inte en sekund. Det kryllar av barn (=kompisar) på gatan, ungarna kan vara ute och cykla utan att man behöver vara superorolig, grilla, plaskdamm, egna jordgubbar mm mm Den enda nackdelen är allt skvaller (o;

    • Michis skriver:

      Egna jordgubbar kan man ju lika väl odla på balkongen i och för sig, men det är ju just det där andra… Mer att de kan vara ute utan att man behöver vara lika orolig, däremot tror jag att det finns drösvis med kompisar här inne bland lägenheterna med, åtminstone om man slänger en blick ner på vår innergård. 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s