Det här med hyreslägenhet vs. bo i egen villa…

Satt och funderade på det idag igen faktiskt.
Visst hade det varit härligt att bo i ett hus och kunna göra ett barnrum.
Samtidigt bor vi ju i en hyrestrea och om vi stökar om så kan vi säkert göra barnrum i det som idag är vårt datarum, men det vill vi inte.

Leo vill ha minst en fyra istället för trean vi bor i nu och helst ett hus.

Jag som tycker att det verkar som att alla som kommer till vår lägenhet hamnar förr eller senare inom samma fem kvadratmeter som övriga i lägenheten befinner sig på vet inte riktigt om det känns vettigt att köpa ett helt hus.

Dessutom brukar jag påpeka för Leo att så länge som det inte går att dammsuga en trea utan att svära och vilja hysta in dammsugaren i väggen och helst ut på gården så är inte jag så sugen på att utöka kvadratmeterantalet ännu mera.
(Jag svär inte när jag dammsuger, om jag inte måste böja på mig så det knakar i fogarna i bäckenet, men när jag är icke-gravid dammsuger jag så gärna.)

Dessutom har jag en svårartad fobi för att sätta mig med stora skulder. Visst, jag har min studielånsskuld som fortfarande överstiger min privata buffert – men skuld och tillgång väger ändå upp varandra ganska bra där och CSN-skulden stör mig inte nämnvärt att betala.

Huslån och amorteringar däremot, får mig att känna viss syrebrist. Blotta tanken på att man inte bara ska betala amortering, utan även sophämtning, värme, vatten, el… och dessutom ha en buffert på minst 100 000:- för oväntade utgifter så som att kyl/frys pajar ihop, eller att man upptäcker vattenskador eller mögel någonstans.
Nä. Jag tycker det är otäckt.

Det är det jag gillar med att bo i lägenhet. Visst, vår hyresvärd verkar inte alltid vara så himla kvick i svängarna kanske, men när garageporten gick sönder så ringde Leo åtta på morgonen och tolv samma dag var garageporten lagad. De kommer och städar trapphuset ett par gånger i veckan och skulle jag upptäcka att vi fått in skadedjur i lägenheten så har värden avtal med Anticimex.

Hyran är visserligen inte superhög och jag vet att det finns de som har liknande boendekostnader i villa, men då har villan oftast funnits ett bra tag i familjens ägo och är hyfsat avbetalad och nya lån har inte behövts tas på ett tag.

Sen är jag dessutom sån att jag har svårt för att slå mig till ro. Jag trivs i vår lägenhet nu, men jag trivs inte helt med läget. Men det är ju rätt okej, för det är tre månaders uppsägningstid. I en villa kan man ju inte bara anta att någon annan har lust att köpa ens kåk, där sitter man ju fast på ett helt annat sätt.

Är det verkligen värt att ha en egen gräsmatta att klippa när man sitter med bolån, helt enkelt?

Jag är inte helt säker… Som tidigare bostadsrättsinnehavare tyckte jag att det var jobbigt nog att bo i en sådan. Då var jag bokstavligen min egen hyresvärd, som ordförande för bostadsrättsföreningen. Jag såg att min hyra kom in och jag såg vad den gick till och jag hade koll på varenda krona i huset. Men ändå höll jag på att känna mig svimfärdig när vi i föreningen kom överens om att utöka våra lån och renovera upp vår kåk.
Jag var faktiskt glad när den dagen kom då jag sålde min lägenhet och slapp ha allt det ansvaret, helt enkelt.

Som ni förstår så är jag kluven i frågan… Jag vågar vägra villa, så länge som jag inte känner att fördelarna uppväger nackdelarna.

Håhåjaja… Det kommer säkert sluta med någon typ av radhus ute i Åby.

Annonser

Om Michaela Leo

Jag kan försöka vara trevligare om du kan försöka vara smartare. Deal?
Det här inlägget postades i Michaelas tankar och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

18 kommentarer till Det här med hyreslägenhet vs. bo i egen villa…

  1. Sara skriver:

    många är på oss nu när vi ska skaffa barn varför vi inte bosätter oss i hus. nu kan vi ju enkelt säga att vi inte har råd eftersom vi båda har studerat en längre tid. men samtidigt tycker jag det känns skönt att bo i hyreslägenhet när man får barn på det sätt att vi vet vad kostnaden är varje månad samt att vi kan fokusera på vår bebis och familj istället för att behöva klippa gräs, skotta snö, renovera mm….! Så det där med hus får vänta några år … för oss blir det nog bostadsrättslägenhet med trädgård först om vi hittar någon. skönt att höra att det finns fler som vägar vägra villa just nu =)

    • Michis skriver:

      Ja, så känner jag med! Det är så himla mycket extra med att bo i hus!Jag skulle kanske inte ha något emot hyresradhus med en liten uteplats, men det känns som att det skulle räcka gott och väl istället för att sitta fast i oändliga sysslor! Man lär väl ha att göra ändå med Pyret!

  2. Bengt skriver:

    Jag håller mig till hyres, har också suttit fast i en BR pga att priserna gick åt helvete plus allt man fick plöja ner för att hålla den i skick… Det är värt HUR MYCKET SOM HELST att bara kunna lyfta luren och ringa så kommer nån sättande och fixar det som inte funkar utan att det kostar mig ett skvatt >(tja, inte direkt iaf)! Sen varierar ju hyres från kassaste kvarteret och vissnaste hyresvärden till nåt rätt bra… som där jag bor nu 🙂 Men så är det ju nästan oavsett boendeform.

    • Michis skriver:

      Ja, jag håller med dig i allt!Visst, man betalar mer per månad i hyresrätt, men jag håller inte med dem som säger att man betalar till sig själv när man bor i villa/bostadsrätt. Man betalar ju för sjutton till banken! :DI hyreslägenhet betalar man ju för den eventuella service man behöver!

  3. Bengt skriver:

    Mjo, å andra sidan så kan jag känna mig måttligt avundsjuk på de som suttit på en villa i 40 år och säljer nu… inga lån kvar och 2.5 mille direkt in på kontot att leva loppan för 🙂 Köper man hus nu och säljer om 40 år igen så har vi gjort samma vinst men också betalat en hel j*kla massa till banken förstås. Om man nu som modern människa tror att man kommer att bo i ett hus så länge. Tveksamt.

    • Michis skriver:

      Ja, det är ju det, för fyrtio år sedan fanns det möjlighet att bygga sin egen villa på en bit tomtmark och sen kan de sälja den till ett bra pris idag, men idag så är det inte samma möjlighet. Även om man kanske får tillbaka det man lånat när man säljer kåken sen så är det inte direkt samma grej, för då går ju pengarna tillbaka till banken helt enkelt.Och det är det med, bor man i samma hus så länge idag? Min mans morföräldrar har bott i sitt hus i fyrtio år ungefär och har visserligen belånat det för att kunna fixa bergvärme och köpa ny bil, men de kommer ju att fortsätta bo där tills de dör eller blir komplett senila, vilket nog kommer att ta några år till, minst sagt… Men mina föräldrar har ju inte kvar något av husen där jag bodde under uppväxten. Mina syskon bor bägge i villa, men jag vet inte om någon av dem kommer att bo kvar där så länge heller, det känns inte som så.Aja. Det är mycket med det där som sagt var, men jag trivs ändå så pass bra i hyresboende så jag vill nog gärna fortsätta ett tag till! 🙂

  4. Susanne A skriver:

    Jag tycker dock att en fyra låter som ett vettigt alternativ sen när liten blivit så pass stor att han/hon behöver ett eget rum. Men det är ju inte riktigt dags för det ännu, så stanna kvar i trean ett litet tag till tycker jag.

    • Michis skriver:

      Ja, men när behöver de det egentligen? Alltså, vi får plats med spjälsäng inne i vårt sovrum och vi lär ju märka hur länge bäsen vill vara kvar i den, men jag har en kompis som har en tvååring och hennes tvååring behöver ju inte eget rum än och sover fortfarande i sin spjälsäng för övrigt… Det känns lite som att det kan vänta ett ganska bra tag med eget rum ändå, om man nu inte vill flytta innan dagisinskolning och såna saker förstås. Då kan vi lika gärna kolla på fyror.

  5. Stella skriver:

    Många av mina gamla kompisar bor numera i radhus ute i Smedby,haha!

  6. clangen skriver:

    Gör som Du tyckeroch känner…Alla som skaffar barn BEHÖVER ju inte bo i hus.Jag själv växte upp i en lgh och många av mina kusiner och kompisar och det gick hur bra som helst!Sen, det är klart att även Leos önskemål ska beaktas men du får väl använda den kända kvinnliga listen för att övertala honom*ha,ha*Och visst är det skönt med regnet efter den värmebölja som varit.Det VAR dags för lite svalka!Jättekramis till dig, Leo och bebben och din lilla söta hund!

    • Michis skriver:

      Ja, jag har ju hört rykten om att folk växt upp i lägenhet utan större skador än att de lärt sig att inte klampa i golvet när de går! 😀

  7. clangen skriver:

    Ja, eller att att prata som att det låter som man viskar hela tiden:)

    • Michis skriver:

      Usch och fy… Så kan jag ju inte ha det. Tänk om tonåringarna lärt sig att ta hänsyn sen barnsben och INTE smäller i dörrar, hur ska jag då veta att de är i tonåren? 😉

  8. Talking to me skriver:

    Du är en klok liten en du. Jag med familj bor i hus och har så gjort i många år…men det har alltid varit tufft och nu ska vi flytta till lägenhet för att samtliga kostnader som el, bensin,mat osv. bara stiger i graderna och vi har passerat bäst före datum så vi sjunker…Må väl

    • Michis skriver:

      Ja, jag känner nog att jag inte vill behöva oroa mig för just boendet, det är så mycket annat att oroa sig för ändå! :/Och det är ju just det, flyttar man ut till ett hus på landet som är billigt att köpa så blir det ju dyrt med alla kringkostnader ändå!

  9. Madde skriver:

    Jag önskar att vi tänkt till så som du gjort innan vi skaffade vårt hus. Men när stickan visade plus så fick man genast ”bostadspanik”. En liten tvåa på knappa 50 kvm var inte rätta stället att fostra ett barn på tyckte vi. Så vi köpte ett billigt (600.000) hus med stor potential om man är en smula händig. Och jag vet att hus i den prisklassen hittar man inte någonstans i närheten utav Norrpan. Vi fick börja med att renovera köket – anlitade en snickare till detta, köpte billigt på Ikea osv. Men det försvann genast 200.000 till på en gång. Sen har det ena avlöst det andra. Bilen pajade (20.000), nya garageportar (5000), ny bakruta till bilen efter att sammbon skulle parkera bakom de nya portarna (3500), ännu mer bilgrejjer (7000), tapetsera och måla om vardagsrummet (3000), nytt golv + gips + takfärg till matsalen (5000). Nu har vattenberedaren gått sönder och en ny såddan kostar typ 8000 plus att resultatet av detta, är att vi fått en elräkning på 15.000 eftersom den konstant står och drar ström *suck*Detta sliter på ett förhållande vill jag lova, speciellt med småbarn i huset som kräver sin tid med mamma & pappa. Vi har varit på väg att separera fleeeeera gånger. Nu har vi bestämt oss – när färgen torkat på väggarna i matsalen som är vårt sista projekt. Då ringer vi till mäklaren. En bostadsrätt är mer vår melodi. Tänk, slippa klippa den där satans gräsmattan *drömma*

    • Michis skriver:

      Jag förstår er – ert förhållande är inte det första som nästan gått under efter husköp och renoveringar. Den största orsaken till att jag tvekar är att min make verkar ha en väldigt idealiserad uppfattning av hur det funkar med hus. I hans värld sköter det sig liksom av sig självt och gräsmattan klipper man varannan vecka med en åkgräsklippare samtidigt som man hinkar i sig öl.Tror jag ska ta och visa honom din kommentar, den är onekligen ganska talande! *kram*

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s