Moa Martinson /Michis

Nä, jag ska inte skriva något biografiskt inlägg om henne. Bara konstatera att jag just nu läser ”Kungens Rosor” och att den, liksom ”Mor gifter sig” och ”Kyrkbröllop” är så medryckande att det är svårt att lägga den ifrån sig.
Det är förstås extra intressant att läsa en bok som handlar om Norrköping, även om det är ett Norrköping för sisådär hundra år sedan.

Dock finns det mycket kvar i stan som Moa måste ha sett på sin tid. Trapporna vid Sylten finns kvar. Några kåkar vid Drottninggatan med. Torpen uppe på Vilbergen är nedrivna för länge sedan, men Gamla Övägen och Dagsbergsvägen har kvar sina namn och stans promenader finns fortfarande på samma platser nu som då.

Dock är inte stan grå av fabriksrök längre och tolvtimmarspassen är för det mesta förbi för stadens arbetare. De fabriker som Moa beskriver är idag muséer, ibland dras en eller två vävstolar igång inne i Stadsmuséet och folk grimaserar åt oväsendet – det går knappt att föreställa sig stadens larm på den tiden då alla stolar gick för fullt.

Hur som helst så är det konstigaste att jag känner igen saker i böckerna, som handlar om ett Norrköping för hundra år sen.
Det jag känner igen är kynnet – sättet folk pratar på.

”Hur är det?”
”Jotack, det är bra.”

Det kan man säga fastän det inte alls är bra. För folk har inte att göra med hur illa det är. Det ska mycket till innan man sänker garden och erkänner att man står med lån som inte kan betalas av… Bara som ett exempel.

Nåväl, jag ska nu ta och slänga ner min lekamen i den vardagslyx som ett hett bad är för oss moderna människor och läsa mer om den tid då man inte kunde bada i egnahemshusen om det inte hade regnat, eftersom vattnet inte räckte till mer än maten…

Lästips – Moa Martinsons självbiografiska böcker, titlarna hittar ni här ovan i inlägget ju.

Annonser

Om Michaela Leo

Jag kan försöka vara trevligare om du kan försöka vara smartare. Deal?
Det här inlägget postades i Michaelas tankar och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Moa Martinson /Michis

  1. pinkblender skriver:

    vilken lust man fick o läsa om just hur Norrköping såg ut förrut…en del av mig skulle vilja ha levt där… men den andra är rätt nöjd med parkettgolv, rinnande vatten överallt och sånt..

    • Michis skriver:

      Läs dessa böcker. Vi behöver få läsa om hur illa det var då, så vi vet vad det är vi kommer ifrån, även om vi kommit så långt från det att de fattigaste av oss idag bor som de finaste av de fina bodde då.Framförallt tyckte jag att det var fantastiskt att läsa om stoltheten i att hålla skiten och fattigdomen ifrån sig. Nog för att man hade vägglöss och kackerlackor hemma, men man kunde ändå göra fint – orken hade folk trots att de kunde ha arbetsdag mellan fem på morgonen till tolv på natten. DET är något att läsa för oss idag som klagar över att våra åttatimmars arbetsdagar är så långa, det och tiden då våra rättigheter kom till genom förfäders kamp för att överhuvudtaget få några rättigheter. Vi är bortklemade och villrådiga idag om man jämför med hur det såg ut då. Allihop av oss. 😉

  2. sten skriver:

    Jag har ”Mor gifter sig” med en fin dedikation, det du!

  3. sten skriver:

    Den lyder:”Skriv inte dikter xx, skriv prosa.Din prosa är tillräckligt djup och lyrisk, att skriva dikt är bara lathet.——Detta är en trist historia utan aura-bara historia.——

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s