Mormor berättar… /Michis

Ja, min biologiska mormor är död, men min andra mormor lever och har berättat om sin barndom för mig.
Tänkte dela med mig av hennes ord till er:


Min docka utan huvud.

För att komma ihåg en händelse från sin barndom, måste det vara något särskilt. Jag var ungefär fem år och hade önskat mig en docka till jul, eftersom vår grannes flicka hade en mycket söt docka som jag beundrade mycket när jag lekte hos henne.

Julafton kom och jag var då enda barnet i familjen. Min lillebror hade dött någon tid dessförinnan, han blev bara sex månader gammal.

Mamma hade ordnat en julkväll med mat och ljus på bordet. Jag tyckte det var stämningsfullt för det var ju mycket annorlunda mot vad vi brukade ha det.
Då trodde jag på tomten, för min lekkamrat hade sagt att tomten skulle komma just på julafton.

När vi hade ätit gröt och skinka så sade min pappa som satt och läste en tidning: ”Jag tyckte jag hörde någonting utanför, kanske är det tomten?”
Jag blev nästan rädd och bad mamma följa med och se om det verkligen var så.

Det hade snöat och jag såg inte några fotsteg i snön, så jag trodde inte pappa hade hört något, så jag stängde dörren men hörde ett knackande på rutan. Då blev det strax lite spännande igen.
Jag gick ut på trappan och såg ett paket på trappsteget.
Jag kommer ihåg känslan när jag tänkte: ”Det kanske är en docka?”

Jag satte mig i soffan i köket där ljusen stod och flämtade och öppnade paketet försiktigt. Som jag kommer ihåg det var jag väldigt glad!
Men det var ingen docka, det var en rödmålad pall.

Mamma har berättat för mig hur jag försökte kämpa mot min besvikelse.
”Det gör ingenting att det inte var en docka.” sa jag, ”Jag kan låna babykläderna efter min bror.”
Jag kommer ihåg hur jag klädde pallen med tröja och byxor.
Det är ett minne som jag har av min älskade ”docka” utan huvud.

Kommer inte ihåg vad jag sade till min lekkamrat om den här händelsen, men jag tänker än idag när jag ser en rödmålad pall i leksaksaffären: ”Kan någon tänka sej den som en docka?”

/Sara

Annonser

Om Michaela Leo

Jag kan försöka vara trevligare om du kan försöka vara smartare. Deal?
Det här inlägget postades i Michaelas tankar och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Mormor berättar… /Michis

  1. Inger skriver:

    Barndomens besvikelser…bloggsvar: Sippa är rätt, men inte vita och inte back. Vad kan det vara då?

    • Michis skriver:

      Framförallt tänker jag på min mormorsmor där… Hur ont ska det inte ha gjort att se barnet klä en pall i den döde pojkens kläder och leka att det var en docka hon klädde?Det var nog sorgen som gjorde att hon inte orkat ordna med en docka åt den lilla som trots allt levde.Bloggsvar: Blåsippa måste det väl varit då?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s