Mormor var före Emil, minsann… /Michis

Min rara fostermormor växte upp under det tidiga nittonhundratalet här i Östergötland och har berättat om sin barndom för mig. Här är en berättelse till:

Vårt liv på landet.

När jag var liten arrenderade min far ett torp. Som hyra för torpet så fullgjorde han dagsverken på gården som torpet hörde till.

På vårt torp hade vi möjlighet att ha djur.
Först hade vi en folkilsken ko, som min mamma mjölkade både morgon och kväll. För att vi skulle kunna ha den kon gåendes i en hage fick min pappa sätta upp taggtråd för att hindra folk att gå igenom hagen, annars skulle vår ko anfallit dem.

På våren köpte min pappa en liten griskulting som skulle bo i vår stia.
Jag var så nyfiken på den där lilla grisen, så jag gick och öppnade grinden till stian så grisen smet ut, men han rymde inte, utan följde efter mig vart jag än gick.

Så fort jag kom hem från skolan den våren, så sprang jag till stian och öppnade för grisen och sedan lekte vi tillsammans.
På sommarlovet så var det grisen jag hade som lekkamrat, eftersom jag bodde så långt ifrån alla mina skolkamrater.
När min mamma ropade på mig så hörde hon hur grisen grymtade och då visste hon var jag var någonstans.

Grisen växte och blev större och starkare för varje dag. Tråkigt nog började han böka sönder kökstrappan och från och med den dagen så stängdes han utan pardon in i ladugården.
Det fria livet var slut för honom och jag blev utan lekkamrat.

En dag försvann han från ladugården också.
Jag visste nog att han blivit slaktad, men vi pratade aldrig om det.

När jag senare i livet läste ”Emil och Griseknoen” för mina barnbarn så mindes jag min lilla gris, som tyvärr inte hade samma tur som Griseknoen.

/Sara

Annonser

Om Michaela Leo

Jag kan försöka vara trevligare om du kan försöka vara smartare. Deal?
Det här inlägget postades i Michaelas tankar och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Mormor var före Emil, minsann… /Michis

  1. virknålen skriver:

    vilken gullig historia 🙂 min mormor berättade om när hon och hennes bror stängde in sin far i jordkällaren, och massa annat bus 🙂 hon hade bara barndomsminnen kvar efter ett antal stroker, men det var riktigt roligt och sitta och lyssna på dem historierna 😀

    • Michis skriver:

      Mjao du… Tycker det är lite sött av mormor att helt förtränga att det är hennes lekkamrat som ligger på julbordet. 😉

  2. TheHustru skriver:

    vad roligt att du skriver ner de gamla berättelserna. Det är värdefullt att ha. Tyvärr var mina far- och morföräldrar så mycket äldre än mig att jag liksom inte var i den fasen att jag tog till vara på allt de berättade. Nu försöker jag få min snart 80-åriga far att skriva ner minnen och berättelser som han upplevt eller hört av de äldre… men det är ingen lätt uppgift. Han är så upptagen hela tiden. *L*

    • Michis skriver:

      Jag är glad att hon kommer hit för att renskriva sina barndomsminnen så jag kan dela med mig av dem och dessutom spara dem och berätta vidare för mina barn sen. Det är inte så fasligt länge sedan som mormor var barn, men ändå är det mycket som har hänt sedan dess.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s