År 2009 och än döms folk efter vilken hudfärg de har. /Michis

Jodå, men visst.

Själv har jag både likblek hudfärg, samt illröd, orange, blå, svart, gul, lila, lite rosa och brun och så vidare… Självklart beror det inte på annat än att jag själv valt att tatuera mig.
Varför har jag då gjort det?

Ja, inte är det för att jag vill se ut som en vandrande serietidning även om det onekligen är en bonus på familjeträffarna att man har sagor att berätta för barnen med tillhörande illustrationer, även om man glömt sagoboken hemma – och inte är det för att jag tror att jag blir starkare som person av mina tatueringar heller.

Jag har inte heller några såna där djupt genomtänkta saker som de har på Miami Ink – nä, i mitt fall är det så enkelt att jag tycker att det är snyggt med välgjorda tatueringar.
Jag gillar dem, helt enkelt.

Det gör uppenbarligen inte Karin Olsson.

Hon ser hellre gravida Barbies än tatuerade Barbies. Jomenvisst. Det vet vi ju alla att en tatuering i svanken är mer stigmatiserande och förändrar livet snabbare och mer drastiskt än att skaffa barn.

Jag som har både barn och tatueringar noterade ju en likhet – när jag skaffade min första tatuering så kom det fram en vilt främmande man med åsikten att tatueringar var jävligt fula, när jag var gravid med min son så kom det fram en vilt främmande kvinna med åsikten att gravida magar var så himla vackra.

Med andra ord noterar jag likheten att alla anser sig kunna säga ungefär vad de vill om man är tatuerad eller om man är gravid. Kroppen blir helt plötsligt allmän.
Jag har stått i ICA-kön och plötsligt känt någon krafsa mig i nacken – eftersom jag då vänder mig om med ostbiten i högsta anfallshugg så ryggar vederbörande krafsare tillbaka och säger skrämt: ”Jag ville bara se om den var riktig!”

Vad hände med att bara fråga mig helt enkelt?
Jag går ju inte och petar på otatuerade människor om dagarna eller kommenterar avsaknaden av kroppskonst hos dem.
”Men gud, vad naken du ser ut. Du behöver verkligen lite mer bläck under huden du. Ångrar du inte att du inte tatuerat dig? Vad blek du ser ut! Tänk på hur du kommer att se ut när du blir gammal, när alla andra är tatuerade och inte du!”

Nä, för det låter ju konstigt, inte sant?
Det är ju inte så lustigt, det ÄR ju konstigt?
Varför i allsin dar skulle jag bry mig om hur andra väljer att se ut?

…så. Det var dagens fundering det, nu ska jag göra mig i ordning för ännu en arbetsdag.

Annonser

Om Michaela Leo

Jag kan försöka vara trevligare om du kan försöka vara smartare. Deal?
Det här inlägget postades i Michaelas tankar och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

14 kommentarer till År 2009 och än döms folk efter vilken hudfärg de har. /Michis

  1. wintermute skriver:

    Personligen har jag aldrig känt något behov av att smycka kroppen varken med tatueringar eller annat (jo skägg, periodvis) men jag förstår inte varför folk kan reta upp sig så otroligt på just den varianten av kroppsutsmyckning. Fula frisyrer däremot…;)Att säga att ”tatueringar är fult” är väl ungefär lika intelligent som att säga att ”musik är dåligt” eller att ”konst är tråkigt”.

    • Michis skriver:

      Nä, och inte tänker jag reta dig för att du är otatuerad. ;)Det är ju det som jag finner så ytterst märkligt, att folk kan sitta och tycka att det är hemskt med tatueringar.Ärligen – det är hemskt med HIV-epidemin i Afrika – tatueringar är väl verkligen ett I-landsproblem att reta sig på om något?Och jag retar mig på att folk retar sig på mig fast de inte har en aning om vem jag är, bara för att de tittar på mig och får förutfattade meningar baserade på mina hudfärger.*s*Jaja, nu ska här hinkas lite vatten, varmt idag!

  2. Kira skriver:

    Människor kan verkligen vara så fräcka! När jag hade långt hår kunde främlingar, kvinnliga sådana, komma fram och klappa mig! Oftast bakifrån och utan att fråga. Sjukt.Jag älskar tatueringar för övrigt, men har bara en. När jag blir rik ska jag se ut som Kat Von D.

    • Michis skriver:

      Jamen, visst är det märkligt?Inte fasen går man runt och tallar på främmande människor bara för att man känner för det?Vore intressant ifall jag gick fram till närmaste lönnfeta farbror i femtioårsåldern, klappade hans mage och sa: ”Nämen, här har vi visst en liten hemlis, eller?” med ett självgott leende.Eller ifall jag började smeka längs med närmaste åttioåriga tants arm och beundrande säga: ”Åååh, så rynkig tant är, du måste ha solat hårt i din ungdom!”

  3. Yrvaedret skriver:

    Jag har 4 stycken tatueringar och ska göra 2 till, men det är inte prio ett just nu då avsaknaden på pengar är anledningen. Jag har varit gravid 2ggr och visst är det faschinerande hur folk tror att de har all rätt i världen att peta, kommentera eller helt enkelt bara vara allmänt otrevliga ang gravid mage eller tatuering. Nu har ingen sagt att jag har fula tatueringar, de syns bara då jag själv vill. Däremot var det en som undrade om jag hade tvillingar i magen när jag väntade sonen. Hallå….inte är jag och klappar folk på magen och kluckar skrattande åt dem att de måste nog ta tag i träningen, så där kan man ju inte se ut.Intressant fenomen det där.

    • Michis skriver:

      Ett mycket intressant fenomen, som sagt var.Frågan är hur det kommer sig bara?Varför blir man allmänt villebråd när man är gravid eller när man är tatuerad?Varför är det i så fall inte okej att kommentera andra människors klena eller för den delen kraftiga skäggväxt, eller frisyrer, eller ja… Vad som helst?Tänk om hennes krönika hade lytt så här: ”Jag har förgäves väntat på att islamtrenden ska dö ut och skurkstigmat återvända. Men till och med Barbie använder burka 2009. Med den nya dockan följer flera olika slöjor, både niqab och burkor i flera färger…”Ramaskri, eller?

  4. honest skriver:

    tycker visserligen att gravida barbies är helt normalt, jag menar det är ju naturligt att föda barn, så jag tycker det är mer normalt. Fast jag tycker inget av det är speciellt illa. Folk får väl tatuera sig om de vill, bra att de har klistermärken ju, när jag var liten ritade vi tatueringar med bläck på dockorna, klistermärken kan man ju iaf ta bort =)

    • Michis skriver:

      Jag vet inte om vare sig gravida eller tatuerade Barbiedockor kan kallas normala i och för sig, men visst är det naturligt att föda barn.Det jag vänder mig mot är dock den illa dolda avskyn mot tatueringar som lyser fram.Jag tycker naturligtvis inte att det är något fel på gravida barbies, och jag tycker naturligtvis inte heller att det är något fel på tatuerade slika, men jag tycker faktiskt att det är något fel på att döma folk efter vilken hudfärg de har, vare sig den är självvald eller medfödd. ;-)För övrigt är tatueringar helt normala med om man kollar hur det ser ut över jorden. I varenda kultur så hittar man permanenta kroppsförändringar.Läs gärna mer om det i ”Modern Primitives” av V.Vale och A.Juno (om jag nu minns författarnamnen rätt).Vill också poängtera att jag inte är ilsk på dig när jag svarar dig här, missar kanske en och annan smiley eftersom sonen kinkar alldeles övertrött här i min famn!

  5. Zmilla skriver:

    Jag gillar tatueringar och har 4 st. En manlig bekant hyste väl känslor för mig i kategorin ”satt på en pedistal” då han insåg att jag hade tatuerat mig sa han med eftertryck, ”där sjönk du.” Nu var min strävan inte att vara prinsessa i hans ögon, men rätt märkligt att säga så.Jag vill snart göra en till!

    • Michis skriver:

      Det vet ju alla att fina flickor inte tatuerar sig. Eller har roligt på något sätt någonstans, för övrigt.Jag är ingen fin flicka – jag har skoj istället! 😉

  6. Yrvaedret skriver:

    Vem har tid att vara fin flicka? Inte då jag….hehehehehe….;-)BsJag har en cd med sova-gott-yoga. Ska nog ta fram den igen = ) Nä jag ska väl inte det då, aceton…var ska jag göra av det de få gånger jag har målat naglarna och tar bort det? Bensin eller målarfärg är då ingen fara med, sånt ska hållas från avloppet. Kram

    • Michis skriver:

      Äsch, vem vill ens vara det?;)Aceton är inte så bra att göra rent tassarna med, finns mildare och bättre grejer nu för tiden!

  7. honest skriver:

    Jag kände mig inte ett dugg ilskt behandlat så det är lugnt =PVad finns det att vara ilsk över liksom vi diskuterar ju bara =)

    • Michis skriver:

      Åh så bra, för det är inte alltid lätt i skriven form. Jag blir gärna ivrig på tangenterna med och sen har man formulerat sig illa, men då vet jag att allt är OK!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s