Får man tala om några brott alls? /Michis

Ja, ni vet säkert vad jag syftar på. Just nu håller Aftonbladet på med en artikelserie om de 153 kvinnor som dödats i nära relationer sedan år 2000.
Omedelbart höjs rösterna: ”Men de män som dödats av sina kvinnor då?”
Jo, de finns de med.

Varje gång man inlåter sig med en annan människa så ökar risken för att man inte kommer att komma helskinnad ur förhållandet. Inte ens den snällaste och goaste människan man stöter på kan man vara säker på kommer att fortsätta att vara det. Vare sig det är män eller kvinnor.

Sen är det ju tyvärr så att män rent procentuellt sett faktiskt är de som begår flest våldsbrott, vare sig det är mot kvinnor eller män.
Det innebär naturligtvis inte att ALLA män gör det, men ska vi låta bli att skriva om de som faktiskt drabbas, dessa 153 kvinnor som de facto blivit dödade av dem närstående män, just för att inte alla kvinnor blivit mördade av sina män?

Låter inte det lite konstigt?

Sen har vi förstås rösten: ”Men när ska det skrivas artiklar om oss snälla och normala killar som inte skulle slå någon tjej då?”
Jomen, nu är det ju så en gång för alla att normen inte är speciellt intressant förutom i den obligatoriska sommarartikeln där det fastlås att medelSvensson egentligen heter Johansson i efternamn samt har 1,4 barn (eller hur stor den statistiska siffran är just nu.)
Det normala och sunda och bra har inget intresse för oss som läser tidningar.

Får ni välja mellan att köpa Saftningsbladet där det enbart står om bullrecept och illustreras med kattungar och glada barn samt en och annan myspysartikeln om hur hela familjen kan ha fredagstrivsel över saftmajan eller på att köpa Slarvsyltepressen där de gottar sig i våldtäkter, mord, hotande pandemier och krig, då väljer ni Slarvsyltepressen. Det är inte bara som jag påstår, det är vad som händer när kvällstidningarna skriver om olika saker. Skriver de om mys så går försäljningen ner, skriver de om ett riktigt smaskigt styckmord så går försäljningen upp.

Vi vill höra om det hemska helt enkelt. En form av katharsis. ”Åh, vad skönt, det har åtminstone inte hänt mig. Inte den här gången.”
Sen kan man gå och vara glad ett tag till.

Nåja, jag känner att jag håller på att frångå ämnet här nu – får man tala om några brott alls, utan att nämna alla andra brott alltså?
Får jag skriva om Hanna Konac i Hageby som blev nedhuggen i sin kiosk av två personer, utan att nämna alla andra som blivit nedhuggna de senaste femtio åren?
Ska jag behöva dra in snatteristatistik och våldtäktsdomar när jag vill skriva om bilstölder?

Nej, naturligtvis inte.

Och det behöver journalisterna inte heller göra.
De skriver om en sak i taget, just nu belyser de kvinnor som mördats av dem närstående män. Det ska de så klart få göra – men skriv gärna till tidningarna och önska er en likadan serie om män som mördats av närstående.
Det kanske kommer det med?

Fram tills dess så kommer jag att läsa om de 153 kvinnorna som dödats av sina män. Helt enkelt för att de är döda, men deras berättelser är värda att lyssnas till. Kan den artikelserien få en enda människa att samla mod och bryta sig ur ett destruktivt förhållande innan det går för långt, så har den gjort mycket.

Annonser

Om Michaela Leo

Jag kan försöka vara trevligare om du kan försöka vara smartare. Deal?
Det här inlägget postades i Michaelas tankar och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

26 kommentarer till Får man tala om några brott alls? /Michis

  1. Bengt skriver:

    Låt mig gissa att anledningen till att en kvinna dödar sin man är något annorlunda än tvärtom också. Troligen är det inte kulmen på åratal av mansmisshandel som till slut går över styr. Det är troligen mer så att det är kulmen på kvinnomisshandel där kvinnan inte ser någon annan väg ur sitt elände än att döda karlsloken som slår henne varje dag.Tror att Blogges post om proportionalitet från idag kanske kan intresserad damen också. Tangerar temat med pressens och allmänhetens bristande känsla för vad som faktiskt är viktigt. http://tianmi.info/bl

    • Michis skriver:

      Men nu svär du ju i kyrkan, Bengt! Du är ju man, du ska ju med bestämdhet hävda att de där kvinnorna får skylla sig själva som inte valde att leva med en snäll kille som dig! ;-)Ska kolla in länktipset!Tack!

  2. Sol o Vår skriver:

    Puss, höll jag på att säga.

  3. Yrvaedret skriver:

    Vilket oerhört bra inlägg gumman, du får ihop det så bra =)Kram och tumme!!

  4. Gloria Mundi skriver:

    Det där inlägget borde publiceras i en stor tidning som en krönika, Michis. Bra!

  5. Islandsmamman skriver:

    Thumbs up m´dear!

  6. Lottchen skriver:

    Nej, verkligen inte snyggare formulerat än ditt inlägg!Tycker bara det är bra att vi är några som tillsammans reagerar på den konstiga vändning just den här debatten får.

    • Michis skriver:

      Ja, för det är ju himla konstigt att så många män verkar känna sig personligt utpekade av att några idioter har tagit livet av sina nära och kära?Ingenstans har jag läst följande: ”ALLA män är psykopater vars enda mål i livet är att bryta ner sin kvinna psykiskt för att sedan ta livet av henne på fyllan…” men det är så som en del verkar ha läst det.De gör en artikelserie för att belysa just det här problemet just nu. Varför ska de inte få göra det?

  7. Ister skriver:

    Exaktemento! Eller nåt sånt. Mycket bra inlägg!

  8. Erik skriver:

    Umm… vad jag är lite emot, är att det till och med på BRÅ, står om, hur många kvinnor som mördas varje år av närstående män, men inte tvärt om. Den statestiken är de helt ointresserade av.På samma sätt som att mansjourer lagts ned landet runt, så det knappt finns några kvar, osv..och kommentarer som bengt som säger att män dödas, för att de gjort sig skyldig till det, typ.. det är att förminska männens problem.Men jo, jag är emot allt våld. Så skriv på du 🙂

    • Michis skriver:

      Men då måste jag ju fråga mig, hur kommer det sig att du inte mailar BRÅ och frågar om statistiken för hur många män som mördas av närstående kvinnor varje år samt varför den inte finns med där? ;)Mansjourerna läggs ner för att män inte är särskilt intresserade av att arbeta ideellt och kvinnor får inte arbeta på mansjourer.Det är den hårda sanningen.Men jag håller med dig. Jag är också emot allt våld. Så jag skriver på om det, för det verkar konstigt att man inte ska få skriva om en sak om man inte samtidigt skriver om allting annat.

  9. Bengt skriver:

    Du tror jag är en snäll kille alltså? *muahahaha* ;DÄr det så underligt att män känner sig personligt utpekade när statsfeminismen proklamerar att alla män är djur?Jag är förvisso en ivrare för personligt ansvar osv men det är bara att inse att det finns psykologiska mekanismer som gör att både män och kvinnor blir kvar i relationer som de borde lämnat för länge sen. @erik: jag bara belös en sannolik skillnad i motiv mellan dödade kvinnor och män. Ingen som blir utsatt för brott får skylla sig själv även om man lätt kan känna så ibland när någon fattat korkade beslut som lett fram till deras för tidiga frånfälle.

    • Michis skriver:

      Jag har ju själv en liten djurunge här hemma och hoppas att jag inte kommer att uppfostra en våldtäktsman/mördare per automatik bara för att han fötts med Y-kromosom.Och jo, jag vet att du är en snäll kille, även om du gärna förnekar det. 😀

  10. sten skriver:

    -Vi får avskaffa tvåsamheten och bo i kollektivhus allihop.-Det finns en scen i Bunuels fantastiska film ”Simon Pelarhelgonet.” Helgonet sitter på sin pelare och uträttar under ibland. En man utan händer kommer fram och sträcker upp sina stumpar: -Gör så att jag får händer! -och han får det. En liten stund senare ser vi, utanför direkt fokus, hur en man daskar till sin tonårs son i nacken med sin nya hand.-Det är inte lätt att döda än människa, det förstår man. Det måste till väldigt mycket våld. Eller vapen. Utstuderat våld. Ohyggligt.

    • Michis skriver:

      Det är ju det.Vi har alla verktyg för att kunna uträtta så otroligt mycket gott, men samma verktyg kan användas för att göra så otroligt mycket ont…

  11. Erik skriver:

    Hmm.. ja, det kanske stämmer, det där med mansjourer alltså, jag vet inte alls varför de gick in i en mass-död på början av 90-talet eller när det nu var..Och hrmm.. ännu mera fel av mig, det finns statestik om kvinnors våld mot män. *suckar åt mig själv*, om jag läser siffrorna rätt, bör det vara ca 6 dödsfall per år, åt det hållet.Våld, såväg fysisk som psykiskt, utövar man bara om man är svag själv.@bengt oki.

    • Michis skriver:

      Får man tipsa om den här länken: http://www.mansjouren…Och då fanns det statistik om det med. Tragiskt.Det är läskigt att man ska behöva vara rädd i sitt eget hem, vare sig man är man, kvinna, barn eller vuxen.Jag håller med dig, men tyvärr är det ju så att förövarna trots allt lider mindre än offren för det de utsätts för… :/

  12. Erik skriver:

    Tipsa på du. :)Sen jag blev vuxen, har jag haft turen att inte behöva vara rädd för någon närstående.Jag har blivit slagen, av en som jag älskat som vuxen dock. Och jag var ändå beredd att förlåta personen näst intill direkt, och jag kunde inte låta bli att fundera på vad _jag_ hade gjort för fel.

    • Michis skriver:

      Visst är det vansinnigt?Man förlåter dem så mycket, för nog provocerade man dem väl ändå?Eller?Mekanismerna är likadana oavsett kön.:/Vad gäller länken så ville jag bara visa att det åtminstone finns några mansjourer kvar här i Sverige. Det är ju bra det!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s