Vad är det som driver mig? /Michis

Berättigad fråga.

Varför fortsätter jag envisas med att hävda att allt soc gör inte är rätt, men allt är sannerligen inte fel heller?

Är det för att få kommentarer? Nä, knappast, jag har tvingats moderera bloggen enligt Aftonbladets regler och inte släppa fram helt sinnessjuka kommentarer från diverse anonyma kommentatörer.

På bloggen är du också ansvarig för kommentarerna. Du ska moderera och ta bort olagliga eller olämpliga kommentarer eller kommentarer som på annat sätt strider mot dessa villkor.

Är det för att få uppmärksamhet?
Nä, snälla nån, då är det ju betydligt enklare att sexblogga och fota tuttarna och slänga upp på bloggen, det är ett säkert sätt att få uppmärksamhet på. Det intresserar mig dock inte.

Men varför vägrar jag då att gå med på att soc är den store satan som säljer små svenska barn till pedofiler?
Kanske för att det helt enkelt inte är sant.

Det som driver mig är helt enkelt att få fram lite nyanser i debatten.
Jag säger det en gång till:
Alla omhändertaganden är inte korrekta. Det är naturligtvis fel och behöver granskas och rättas till.
Alla familjehem är inte bra. Det är naturligtvis fel och behöver noga granskas och rättas till.

-men-

Alla biologiska föräldrar är inte kapabla till att ta hand om sina barn. Bara för att det rent fysiskt har gått att tillverka ett barn så betyder det inte att resten fungerar automatiskt.

Har man inställningen att barn är föräldrarnas egendom och att de är tillhörigheter, inte människor, då är det förstås svårt att förstå den inställningen att det är barnens rättigheter som är det viktiga.

Har man inställningen att det är okej att vanvårda, våldta och misshandla andra människor, bara det är ens egna biologiska barn, ja, då förstår jag att man inte håller med mig och då förstår jag också att man bara inte kan förstå vad det är jag säger.

De anonyma kommentatörerna har framfört diverse hotelser mot mig för att jag har fräckheten att framföra sanningen – att jag personligen växte upp i det allra bästa hemmet jag kunde ha turen och förmånen att få bo i, och det var ett fosterhem.

Orsaken till att de blir så upprörda att de hotar mig med diverse pryttlar är väl antagligen just det. Att jag är ett levande bevis på att socialtjänsten inte alltid gör fel.
För tänk om det ändå är så att soc inte alltid per automatik gör fel när de ingriper – det skulle ju kunna betyda, ve och fasa, att det faktiskt är så att soc har gjort rätt fler gånger.

Jag tänker absolut inte anmäla soc för att jag blev LVU:ad som fyra månader gammal bebis.
Jag tycker inte att det var fasansfullt att växa upp på fosterhem, eftersom jag hade turen att hamna i ett bra fosterhem.
Jag är helt enkelt inte annat än tacksam för att soc såg och ingrep, så som de ska göra.

Och jag tänker definitivt inte sluta blogga för att mina åsikter inte passar andras uppfattning om saken.

Jag förstår att alla inte haft samma erfarenheter som mig av socialtjänsten.
Jag vet att alla fosterbarn inte kan se tillbaka på en ljus uppväxt i ett bra fosterhem, så som jag kan göra.

Ni anonyma kommentatörer kanske borde ta er en funderare på hur det kommer sig att ni har så otroligt svårt att acceptera att jag finns – ett fosterbarn som är glad att jag blev omhändertagen.

För jag finns här. Jag försvinner ingenstans.
Och jag tänker absolut inte ljuga och säga att mitt liv varit fasansfullt på grund av att jag blev omhändertagen som barn, för det stämmer inte.
Inte i mitt fall.

Det är det som driver mig.
Jag finns här och min sanning är också en sanning.
Bland alla de som mått dåligt av socialtjänstens ingripanden så finns det också en och annan som mått bra av dem, till exempel jag själv.

Men det kan inte de som urskillningslöst hatar förstå, för om de skulle förstå och acceptera den sanningen så skulle det som sagt kunna innebära att de skulle behöva acceptera den här sanningen: Man är inte automatiskt en bra förälder bara för att man lyckats få barn.

Och så var det med den saken.
Förstår ni bättre nu?
Att döma av de anonyma kommentarer som trillar in hittills så kan jag ju fortsätta hur länge som helst, jag kommer ändå aldrig att nå igenom till dem, så det är det väl kanske ingen mening med att ens försöka, men här har jag gjort mitt bästa.

En liten fotnot bara: Ni som undrar var jag får mina fakta ifrån, testa att klicka på länkarna. Jag har uppgett källa, som går att kontrollera.

(Jag har för övrigt fortfarande inte fått in några uppgifter på bekräftade fall av socialsekreterare som bevisligen tagit emot stora mutor för att sälja barn till pedofiler, vad nu det kan bero på…)
 

Annonser

Om Michaela Leo

Jag kan försöka vara trevligare om du kan försöka vara smartare. Deal?
Det här inlägget postades i Michaelas tankar och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

46 kommentarer till Vad är det som driver mig? /Michis

  1. imsy skriver:

    Bra skrivet! Det finns många bra fosterföräldrar!

    • Michis skriver:

      Ja, visst gör det det.Mina till exempel. Som jag för övrigt kallar för mamma och pappa, inte fostermor och fosterfar. 😉

  2. Ja, varför fortsätter man drivas, fast jag börjar tröttna på alla som skriver på näsan.

    • Michis skriver:

      Jag tröttnar lite grann jag med på att behöva vara så här övertydlig, men vad gör man?Jag finns ju här. Jag har min historia att berätta. Ska jag hålla käften för att den sanningen är fyrkantig och inte passar i tunnelseendet som många verkar ha?Jag tycker ju att jag har rätten att skriva vad jag vill här på min blogg så länge jag inte bryter mot några lagar eller regler, så därför drivs jag ju naturligtvis att fortsätta. 😉

  3. Matilda skriver:

    Håller med om att det är bra skrivet. Och jag håller med dig, absolut. De (få) fosterbarn jag kommit i kontakt med under min uppväxt har mått bättre hos sin fosterfamilj än hos sin biologiska. Att komma ifrån missbruk och våld gjorde att de faktiskt fick chans att utforska sig själva och sin egna potential på ett sätt som de inte kunde göra om de varit tvungna att bo kvar hos sin biologiska familj. Så jag tror absolut att soc kan göra rätt ibland. 😉

    • Michis skriver:

      Ja, det är ju liksom det som är målet. Att barnen ska må bra.Men om man som förälder är egocentrerad och ser till sitt eget bästa istället för barnets så är det ju svårt att förstå att det kanske är för barnets bästa.Det finns människor som har insikt i att de kanske inte är världens bästa föräldrar och de brukar inte få barnen omhändertagna just för att de visar vilja till att bättra sig och går med på alla stödåtgärder som erbjuds innan barnet måste omhändertas för att skydda det från att få sin utveckling förstörd.Jag är fortfarande djupt fascinerad över att det finns så många som inte kan tänka sig att det finns berättigade ingripanden, men som sagt, om man nu anser att föräldrar ska ha laglig rätt att våldta, vanvårda och misshandla sina biologiska barn så är det väl så att jag får inse samma sak som alltid – det finns folk till allt.;)Tack för din kommentar.

  4. Lennart skriver:

    ”Felet” Du gör är att Du inte ser det i svart eller vitt. Du inser att det finns en gråskala också och det är inte vanligt på bloggen. Det ska vara antingen eller och den som inte håller med är lovligt byte för dem som har den ”rätta” tron.Men Du är en av få som kan framföra dina åsikter utan att bli spydig, dryg, eller på annat sätt idiotförklara folk med annan åsikt. Du kan dessutom ”driva” en sak, utan att man blir spyfärdig och ledsnar därför att det blir uttjatat.Nä, nu får det vara slut på fjäsket. 😉

    • Michis skriver:

      Nej, det är visst inte vanligt att göra det, har jag märkt. Jag tackar så otroligt mycket för det fina berömmet!Tack! 😀

  5. Zmilla skriver:

    Usch vad trist att du blir hotad av det här. förvånad också. För jag tycker inte du är provocerande, du är tvärtom väldigt saklig, men på en nivå där även känslor får plats utan att det blir överdrivet på något sätt.Att folk inte håller med dig kan väl vara en sak, men att det blir hat av det är ofattbart. Men du skriver väldigt bra som sagt. Att inte bara skylla allt på andra eller sin barndom förtjänar respekt.

    • Michis skriver:

      Om man inte klarar av att få sin världsuppfattning det minsta rubbad så är jag säkert oerhört provocerande bara genom att jag finns. Som jag skriver, jag är ett levande bevis på att det finns vuxna fosterbarn som är glada och tacksamma över att de blev omhändertagna. Det måste vara otroligt läskigt att få höra, att döma av de kommentarer som kommer in.Självklart behöver man inte hålla med mig i allt, jag vet att vi är flera miljarder människor här på jorden och vi har ju inte samma uppfattning om allting. Men när folk kommer in här och skriver att de ska polisanmäla mina blogginlägg, då undrar jag faktiskt vad det är som ska polisanmälas. Framförallt ser jag fram emot rubriceringen, vad kan den tänkas bli? ;-)Tack så mycket för din kommentar, den värmer. Jag tycker liksom inte själv att jag är annat än saklig. 😉

  6. Anonym skriver:

    Säljer barn till Pedofiler jodå öppen markand för dom soc går ju ut med annonser i tidningarna medBiföräldrar är visst kapabla att ta hand om sina Barnens rättigheter ja det är föräldraarnas Ja du är levande bevis på hjärntvättad soc gjort dig till Ja o du så inte tv igår där kom upp fosterhemmen har stora bilar o hus är det inte muter hallå vakna

    • Michis skriver:

      Den här kommentaren släpper jag igenom för att det är ett så otroligt bra exempel på vad jag avser i mitt blogginlägg.Ett typexempel på anonym kommentar kan man säga.

  7. Skvaller-Ister skriver:

    http://blogg.aftonbla…Jag vet inte hur jag hamnade på ovanstående, men det måste vara dig h*n menar… Jag tycker du är en av de bättre bloggarna nu, nyanserad och sansad. Bäst, kanske.

    • Michis skriver:

      Jomenvisst, nog är det väl så alltid. Jag har kommenterat det inlägget samt det hon tidigare skrev om Bobby och frågat hur det kommer sig att hon får skriva om Bobby men inte jag.Och oj. Jag måste erkänna att när man får stöd av dig med flera (inga nämnda, inga glömda) så är det liksom värt tusen gånger mer än vad det är när folk som inte ens klarar av att skriva in sina namn bara hatar, hatar och hatar…Inte för att du inte kan hata Ister, det har vi ju sett – men jag måste få säga att jag uppskattar att få läsa såna här vänliga ord ibland också. Tack!

  8. Lindalou skriver:

    Bra skrivet!!!!

    • Michis skriver:

      Tack så jättemycket. Som synes så är det inte alla som håller med. Eller som ens förstår vad det är jag har skrivit. (Kommentar #6)Så jag tackar för att du tycker att det är bra skrivet. 😉

  9. Lennart skriver:

    Jag kollade länken från Ister och blev lite mörkrädd. Vill Du nåt, så ligger jag under sängen med tummen i mun…

    • Michis skriver:

      Äsch, inte ska du vara rädd för sånt?:DMen när du ändå är där under så kanske du kan ta och damma av lite? 😉

  10. Fiskartösa skriver:

    Hej …det är svårt att förstå att vissa inte kan ta det till sej att det finns bra familjehem och fosterföräldrar som ger allt för sina barn dom tar hand om ,varför ska det alltid bara klankas och ta alla över samma kant …jag gillar att du står på dej och det är härligt att läsa att du haft det bra i ditt familjehem Ha det gott och var rädd om dej Kram Monica

    • Michis skriver:

      Jag misstänker ju att sanningen ligger åt det håller jag skrivit – om de skulle behöva ta in att det faktiskt finns fosterbarn som jag som kommer fram här nu och berättar att jag haft det alldeles utmärkt i mitt nya hem, då ställs deras världsuppfattning på ända.

  11. TheHustru skriver:

    fy fan Michis! Du är min stora idol! När jag har drabbats av en skrivtorka utan dess like är det tur att du håller ställningarna. Å jag tummar för att visa att jag håller med. *L*Kram

    • Michis skriver:

      Hm, jag har haft skrivartorka bra länge med, så jag är glad att jag hade lite vettigt att författa kring för en gångs skull.Tack!

  12. E-M skriver:

    Jag blir glad av att läsa att det gått bra för dig. Jag håller just nu på att utbilda mig till socionom, och har precis avslutat min praktik på socialtjänsten på en avdelning som utreder barn 0-12 år. Jag ser hur engagerade alla på kontoret är, och hur de emellanåt ligger sömnlösa för att de försöker göra sitt bästa för att ett barn ska må bättre. I första hand givetvis i sin hemmiljö, men fungerar inte det så hamnar de i étt familjehem. De anställda på socialtjänsten utsätts för hot av föräldrar som är psykiskt sjuka eller som bara blir vansinniga för att någon lämnat in en anmälan som rör deras barn. Och de allra flesta socionomer vill gott!!Att yrkesgruppen socionomer (speciellt på socialtjänsten) ständigt blir bespottade, leder knappast till att kvaliteten på arbetet ökar, utan tvärt om. Vem kommer att vilja jobba på socialtjänsten om man blir hatad?! Jag vill poängtera att det aldrig är okej att ett barn far illa någonstans. Inte hos sina biologiska föräldrar, i ett fosterhem eller på institution. Det är heller inte okej att det finns socialsekreterare som inte sköter sitt jobb!Lycka till även i framtiden! 🙂

    • Michis skriver:

      Jag är också glad att det gick bra för mig, om jag får vara så egotrippad. Det var någon som påstod att jag blivit hjärntvättad av soc.Få se nu – jag fick en bra uppfostran av trygga föräldrar som behandlade mig lika bra och dåligt som de behandlade sina egna barn.Jag fick stöd och hjälp hemifrån, fick utmärkta betyg, har idag ett fast jobb, världens bästa make, en fin son och en trevlig lägenhet. Inte att förglömma att jag är lyckligare än vad jag någonsin varit tidigare.Om det är hjärntvätt – då önskar jag alla barn i hela Sverige samma hjärntvätt. ALLA, oavsett var de växer upp, för vem kan inte bli glad över att det går bra för andra?Socionomer är lite som parkeringsvakter inbillar jag mig. Vi försöker göra vårt allra bästa, men ingen gillar det vi gör, vad vi än gör. ;-)Jag kan bara hålla med dig i din kommentar i övrigt.Lycka till du med! *kramar*

  13. Yrvaedret skriver:

    Klart som korvspad att det finns de som haft en underbart bra uppväxt trots att de har blivit omhändertagna av LVU, likväl de som haft ett helvete. Du är den som haft tur, en av mina närmsta vänner hade dock otur och hamnade i flera dåliga fosterhem och sen på ett ungdomshem. Hon är i dag sjukskriven. Det finns alltid två sidor av en upplevelse som grundar sig i samma tanke.Bra inlägg som vanligt vännen!Kram

    • Michis skriver:

      Fast jag vill nog sträcka mig så långt att jag säger att jag fick en bra uppväxt tack vare LVU, inte trots. ;)Det där är fruktansvärt för övrigt. Anledningen till att jag tror att det gick så pass bra för mig är ändå att jag var så liten när jag blev akutomhändertagen, ju äldre man är, desto svårare tror jag att det blir, för både barn och fosterfamilj. Är det något jag tycker är tråkigt så är det när soc inte ingriper tillräckligt tidigt. När det väl gått så långt som vanvård, att barnet inte utvecklas socialt och psykiskt, när barnet blir sexuellt utnyttjat i hemmet och ingen ser, för ingen vågar peta i det av rädsla för att bli beskyllda för diverse konstigheter. :/Jag är glad att det finns modiga socionomer och att vi har länsrätter och kammarrätter som slår fast när ingripanden är nödvändiga.Sen är det ju också så illa att man aldrig kan veta hur livet skulle sett ut utan omhändertagandet. Vare sig ifall det skulle ha varit bättre eller sämre.Själv sitter jag här och fortsätter envist mala min litania om att jag vill ha bra socionomer, bra fosterhem och helt enkelt ett bra liv för alla barn.Själv är jag medlem i Rädda barnen. http://www.raddabarne…Bland annat för att de faktiskt arbetar med stöd till familjehemsplacerade barn, samt barn som borde få komma bort från sin familj.Och nu blev hela det här svaret ett enda långt blogginlägg, jag ville ju egentligen bara säga tack så mycket och ja, naturligtvis, det finns minst två sidor av en upplevelse grundad i samma tanke.

  14. Yrvaedret skriver:

    Det bidde det sannerligen = )Ska jag vara ärlig så har jag inte direkt ålder när Tiger blev omhändertagen, bara att hennes mor var 18år då Tiger föddes och söp å´det grövsta. Hennes 3 yngre halvsyskon har också blivit omhändertagna, men där vet jag att de haft större tur än Tiger haft.Hennes 3 yngre syskon på hennes pappas sida verkar dock haft en bra och trygg uppväxt. Bara Tiger då som är trasig i själen, ska till henne och hennes flickvän i morgon. Lite badtunnebad, middag,öl, vin och skumpa. Skumpan skulle Broder Tuck (Tigers bror) köpa för att fira att min blogg har blivit nominerad till årets blok =)Oj det här svaret bidde ett inlägg i sig.Kram!

    • Michis skriver:

      Du, grattis till nomineringen och hälsa Tiger att det förflutna går inte att ändra på, men man har alltid nuet och i nuet kan man uträtta mirakel! ;)*Kramar om*

  15. Yrvaedret skriver:

    Tackar tackar =)Ja, jag har försökt att tala om det för henne. Men du vet….man måste först och främst komma till insikt med saker och ting innan man kan ta till sig och ta åt sig. Först då kan man leva i nuet.*kramar om dig med*

    • Michis skriver:

      Oja, tro mig, jag vet.Om man får vara så där förnumstig, jag har ju ingen aning, men för mig hjälpte KBT något oerhört. Alltså Kognitiv Beteendeterapi.Jag lärde mig att känna igen när min nedåtgående spiral påbörjas och att bryta det innan det går för långt.Det är ju inte säkert att det funkar för alla, men jag blev otroligt hjälpt! :)Ta hand om er nu, låter ju utmärkt med middag, öl, skumpa och badtunnebad!

  16. evilgirl skriver:

    fenomenet fosterhem skulle ju inte ens finnas ifall alla biologiska föräldrar var perfekta.Sedan kan det ju hända saker i livet som man inte kan påverka själv som gör att man behöver hjälp.Jag hade stödfamilj till mina tjejer i två år när dom var små..1 helg i månaden då jag fick andas ut eftersom barnens pappa inte tagit sin del i uppfostran och det funkade jätte bra.Har ingen aning om vad denna familj fick för ersättning men det spelade ju ingen roll för mig..jag var tacksam över att få lite avlastning.

    • Michis skriver:

      Det finns ju inte några perfekta föräldrar.Vi är som människor lite skavda både här och där, men man kan ju alltid göra sitt bästa. En kontaktfamilj är ju ett perfekt andningshål för en enastående mor!Jag har själv varit kontaktperson och jag fick milersättning fram och tillbaka samt tvåhundra kronor per tillfälle vi sågs, vilket var varannan vecka ungefär, oftast i cirka fyra timmar.Det var verkligen ingen verksamhet att bli rik på, det drogs skatt på de där tvåhundra med. 😉

  17. AL skriver:

    Åh, varför finns det inte fler som du? Jag pluggar till lärare och tycker ibland att man lägger problemet på soc och inte på det faktiska problemet. Det är BRA att få en nyanserad bild och du är en del av den!

    • Michis skriver:

      Jag hoppas på att det finns fler som jag, det verkar åtminstone finnas många som håller med mig om jag läser alla fina ord som ni skriver! :)Det finns problem inom soc som behöver åtgärdas, det finns utbrända soc-”tanter” som inte borde få jobba kvar för att de inte längre orkar bry sig och det finns familjer som inte borde få ha hand om några barn, vare sig fosterbarn eller sina egna, men som du säger, det finns ju nyanser.

  18. Codliver skriver:

    Jag förstår inte vad du skulle göra för fel. Du går ju inte enögt fram som en häst med skygglappar. Du ger en nyanserad bild av problemet och visar på att allt inte är svart eller vitt utan att det finns gråzoner där emellan.Jag är glad att du finns och orkar skriva.Dessutom är jag glad över att det har gått så bra för dig i livet som det har gjort.Tummar Kram

    • Michis skriver:

      Det är väl det som är mitt fel, att jag inte går fram med skygglapparna på. ;)Jag blir lite road av de här anonyma kommentarerna som jag för övrigt vägrar att släppa fram – de får ta och registrera sig på Aftonbladet Snack så att Aftonbladet kan polisanmäla dem om så behövs – men i vart fall, de skriver in om diverse fall där barn behandlats illa av familjehemmen och avslutar med ett: ”Och så är det med den saken!” som att ett fall av vanvård bevisar att alla de 70 000 barn och ungdomar mellan 0-20 år som är LVU:ade i Sverige idag är det på felaktiga grunder.Logiken är lite som: ”Jag har bara sett vita svanar. Därför finns det inga svanar som inte är vita.” Hm. Sen kommer jag och berättar att det finns svarta svanar i Australien – det går ju inte att tro på för det har man ju själv inte sett!;)Tack!

  19. Gretchan skriver:

    Antagligen är det väl föräldrar som inte har haft förmågan att se till sina barns bästa som skriver liknande kommentarer.En av våra grannfamiljer, där jag är uppväxt, tog var ett jourhem. Och där hängde alla barn. En annan granne hade sommarbarn som återkom år efter år. Och de längtade efter sommaren.

    • Michis skriver:

      Se kommentar #6. Har man uppfattningen att man som förälder har rätt att misshandla, vanvårda och våldta sina barn bara för att man själv har tillverkat dem, då går det inte att diskutera med dem, de kommer liksom aldrig att förstå att det överhuvudtaget finns ett koncept som heter ”för barnens bästa”.Ja, det finns många som haft tur, även om det inte är vi som gapar högst för det mesta. Varför skulle vi? Egentligen? Vi är ju nöjda med våra liv idag. Klart att saker och ting i en ideal värld hade varit så att vi alltid varit i våra biologiska hem, men nu blev det inte så, för våra biologiska hem klarade inte av att ge oss det vi behövde. Då får man ju vara glad över att leva i ett samhälle som åtminstone försöker att hjälpa barnen, även om det blir fel ibland?

  20. Trollan skriver:

    Det är sorgligt att läsa vissa kommentarer hos dig faktiskt. I övrigt har jag inget att tillägga – du tar ju mina tankar och ord!

    • Michis skriver:

      Jotack, det finns fler som jag inte släpper fram, för i och med att jag är ansvarig utgivare även för kommentarerna på min blogg även om jag inte skrivit dem själv så skulle jag göra mig skyldig till grovt förtal och dödshot.Tack Trollan!

  21. Gloria Mundi skriver:

    Inflikar ett ”Heja, Michis!”

  22. menuette skriver:

    Michis du är bra för att du är konstruktiv, länkar när det behövs, (så att man får bilda sig en egen uppfattning)och härligt HÄR med ngn som ids skriva utanför det svarta och det vita. Det finns många som gör det (tänker utanför) men att idas stå och inför den svartvita pöbeln (bildligt talat) gör att att många undviker att sätta sina ord på pränt.Visst är det synd?Heja!

    • Michis skriver:

      Ja och konstigt är det med, inte bara synd. Som bloggare har man ju chansen att göra sin röst hörd fastän man inte är journalist eller insändardebattör och att då låta bli bara för att man är rädd… Nä, det är skumt.Tack för hejandet! 😉

  23. menuette skriver:

    Det gick inte tumma konstigt..*mutter*

    • Michis skriver:

      Jag har märkt att det ibland är så att man måste gå in i inlägget och tumma. Och ibland ur, till förstasidan.Men jag misstänker att tummarna försvinner i blogg-redesign. :)Tack ändå för tanken!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s