Varför blir folk så upprörda över unisexkläder? /Michis

Ni vet – kläder som både flickor och pojkar kan ha.
T-shirts, byxor, shorts, klänningar, tunikor…

För egentligen kan ju alla barn ha alla barnkläder. Oavsett färg och utförande. Sen att jag tycker att det verkar hysteriskt opraktiskt med ljusrosa spetsklänningar på en aktiv tvååring, oavsett kön, det är ju en annan sak, jag antar att han skulle kunna ha den om den inte är i sånt där obehagligt sticksigt syntetmaterial då jag anser att ett plagg är helt obrukbart oavsett.

Men skämt åsido – de hetsigaste debatterna på olika nätfora som handlar om barn brukar handla om just kläder till små pojkar och flickor som inte sällan inte ens är gamla nog att välja kläder själva.
Varför då?

På vilket sätt stör det någon annan att min son hade en rosa body med små bruna älgar på när han var ett par månader?
Hur kan det reta någon ifall de får se ett barn som ligger och sover i en vagn och inte omedelbart ser vilket kön barnet har?
Och framförallt – kan inte folk helt enkelt få göra som de vill?

Svaret är ju uppenbart – det är klart de får det. Ute i det verkliga livet så är det ju inte som att upprörda människor hejdar varandra och utbrister: ”Men varför i helvete har du på pojken en rosa tröja, han kommer ju att bli bög!” eller ”Men är det en pojke eller flicka du har i vagnen, det fattar du väl att om det är en tjej måste vagnen vara rosa så man VET!”

På nätet däremot går det utmärkt att tycka högt om det mesta, som vi alla vet. Där får man kläcka ur sig saker som ”Låt pojkar vara pojkar och flickor flickor, måste allt vara könsneutralt?”
Nej – naturligtvis inte. Pojkarna blir inte mindre pojkar för att de har på sig en rosa klänning och glitterskor och flickor blir inte mindre flickor ifall de har på sig detsamma, de blir inte heller mer flickor.
Det är liksom inte i kläderna det sitter, enbart. Visserligen finns det forskning som säger att pojkbebisar klädda i rosa blev tilltalade med ”pluttegullgull” i högre utsträckning än flickbebisar klädda i blått – men det är ju för att vi vuxna lägger värderingar i hur vi ska bete oss mot varandra och mot barn beroende på vilket kön barnet nu har fötts till…

Märkligt det där.
Nåja, hur som helst.

Gissa vilket kön bebisen på denna bild innehar?
Bebis i spetsklänning
En ledtråd – tråkigt nog sköt personen sig 1961. 

Vad ville jag komma fram till?
Jo, att färgen på kläderna på barn är rätt oviktiga i det stora hela. Däremot retar det mig att storlek 92 till en pojke är rymligare än vad storlek 92 är i flickkläderna. För små flickor ska redan från början lära sig att det ska vara lite tight och obekvämt, eller vad? Alla de föräldrar som har små flickor tenderar att köpa storleken över den barnet egentligen ska ha förresten – åtminstone de föräldrar jag känner. Kanske just för att flickkläderna uppfattas som obekväma i större utsträckning än pojkkläderna.

Då kommer vi ju in på helt andra saker och det är funktionalitet vad gäller kläder… Där finns det mycket kvar att önska tycker jag.
Nåja.
Nu har jag tappat bort mig helt, så går det när man försöker blogga lite på dagtid, trots att jag sparat inlägget som utkast flera gånger under tiden jag skrivit det så har jag tappat rytmen. Vi får se om det här går att utveckla mera när jag får tänka lite mer på saken – men fram tills dess vidhåller jag följande: För min del spelar det ingen roll vad föräldrar väljer att ta på sina barn eller vad barnen själva väljer ur garderoben, däremot blir jag rätt uttråkad av att pojkavdelningarna är så tråkiga när jag ska handla till min son. Det stör mig lite grann.

För att inte tala om att barnavdelningarna har alla snygga och roliga kläder, men att de stannar i storlek 170 och sedan kommer urtråkiga vuxenkläder, där kan jag verkligen bli irriterad! 😉

Annonser

Om Michaela Leo

Jag kan försöka vara trevligare om du kan försöka vara smartare. Deal?
Det här inlägget postades i Michaelas tankar och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

22 kommentarer till Varför blir folk så upprörda över unisexkläder? /Michis

  1. Haggann skriver:

    Jag köper ofta jeans till lilla barnbarnet, det är praktiskt och tufft när hon är ute här och leker, istället för rosa tajts och sånt som hon brukar ha! Jag köpte till och med ett par kamoflagebyxor, i svart/vitt, jättetufft.Sen det här med barnvagn, jag hade en vinröd till dottern, vi sålde den för att köpa sittvagn, den blev lila, passade till både dottern och sonen.Sen när jag skulle köpa barnvagn till tvåan så fastnade jag för en så fin beigerosaaktig. Nu blev det en pojke, men han låg lika bra i den!

    • Michis skriver:

      Jag är inte så förtjust i jeans om det inte är såna där mjuka utan knapp och kedja, vill att barnen själva ska kunna dra dem upp och ner. Annars blir det mest mjukisbyxor i alla sorters färger… :-)Barnvagnarna hittills har varit grå och svarta. Vi är tråkiga och piggar upp dem med döskallereflexer. 😉

  2. Haggann skriver:

    Förresten så är det bergis en kille på bilden, alla hade ju spetsklänningar förr.Sen håller jag med om att pojkavdelningar är tråkiga. Jag ville gärna klä honom i turkost till exempel när han var liten, det passade så bra till hans vita hår. Men det fanns sällan på pojkavdelningen.

    • Michis skriver:

      Klart det är en liten kille. Min grabb hittade jag turkosa mjukisar till, det blev jag glad över! Matchar fint med bruna/orange tröjor, tycker jag. :-DKnalligt är min melodi, även om han har mycket ärvda kläder osom är mer neutralt ”pojkiga”…

  3. Lena W skriver:

    http://hueconsulting.blogspot.com/2007/03/why-is-blue-for-boys-and-pink-for-girls.htmlOch jag tror att personen på bilden sköt sig i huvudet i grådassiga Idaho efter att ha flyttat från soliga, färggranna Havanna.

    • Michis skriver:

      Utan att börja med att läsa länken – du har alldeles rätt. Det KAN även vara så att elchockterapi och andra otäcksheter spelade in.

  4. Barbro skriver:

    Det där är Hemingway. Hans mor klädde honom i flickkläder när han var liten.

    • Michis skriver:

      Mja, under sista delen av artonhundratalet och långt dessförinnan så var det unisexkläder på så små barn. Vet dock att jag sett bilder på honom som äldre i spetsklänningar, men vet inte när gränsen gick från att han helt enkelt var i koltålder till att han borde ha fått på sig ett par byxor. Men visst har du rätt, det är Hemingway.

  5. Herr och/eller Fru S skriver:

    Jädrans att jag inte var först med att gissa på Hemingway. Men alla dom där tjejkläderna gjorde kanske att han kände ett behov av att vara extremt manlig senare i livet?När det gäller vilka kläder barn skall ha och vilken påverkan det eventuellt skulle ha för framtiden så tycker jag det är märkligt att folk inte inser att man ju skapar en mall för hur man skall vara om man redan i kolt åldern börjar klä folk efter någon norm.Vill lillgrabben måla naglarna, springa omkring och leka prinsessa så låt han göra det, lär ju inte påverka hur han blir i framtiden ändå, möjligtvis så blir han mer tolerant och det kan ju inte vara fel.Det skrämmer mig att små barn har en uppfattning om vad som är korrekt att ha på sig eller ej, att dom överhuvudtaget har dom funderingarna.Vår yngsta har en massa åsikter om en massa, vad man kan ha på sig och vad som inte är ok. Vad hon tycker är ok på mamma osv. Nu senast så tyckte hon inte att Fru S skulle visa knäna, det skall gamla kvinnor inte göra tydligen.Det som oroar mig är att vi verkligen försöker vara tydliga med att det är ok att vara som man själv vill, men påverkan från omgivningen och andra familjehalvan är ibland större. Är väl bara på att hoppas på att det ändrar sig genom åren. //Herr S

    • Michis skriver:

      Små barn får ju uppfattningar från flera håll, inte bara från sina föräldrar. Dels pratar de ju med andra barn och sedan kan hon mycket väl ha hört någon fröken kläcka ”Ja, jag är gammal nog att förstå att man inte kan gå i korta kjolar vid min ålder…” eller liknande.Haha, jag tror nog Ernest helt enkelt var extremt manlig av sig, trots att hans mamma klädde honom i spets. Och på tal om det, min lillgrabb har fortfarande lite nagellack kvar på tårna. 😀

  6. Lennart skriver:

    Men det är ju ett välkänt fenomen att folk vräker ur sig vad som helst på nätet.Läser Du inte bloggar?;-)

    • Michis skriver:

      Jodå, men det är ännu värre på rena forumssidor. Där blir folk helt upprörda när man påpekar att det bara är hundra år sedan små flickor hade blått och små pojkar rosa… 😉

  7. Herr och/eller Fru S skriver:

    Jag är också övertygad om att Ernest hade varit extremt manlig av sig oavsett vilka kläder mamman tryckte på honom. Sen är det ju som du skrev, kläddkoden för barn var väldigt annorlunda i slutet av 1800-talet.//Herr S

    • Michis skriver:

      Uj, ja. För de som hade råd att fixa och trixa finkläder så – men som sagt, koltåldern var den ålder då små pojkar och flickor hade kolt, en typ av klänningsliknande plagg och koltåldern växer man väl inte ifrån förrän i treårsåldern.

  8. onthree skriver:

    Jag ser inga problem med unisexkläder. Snarare är det så att jag tycker det ofta är för amerikanskt flickiga kläder tll tjejer, och motsvarande för killar då. De måste ju inte se ut som Barbie och Ken…

    • Michis skriver:

      Jag gillar färgglada barnkläder med stora mönster och tycker det är urtråkigt med spindelmannentröjor till pojkar och Hello Kitty till flickor. Däremot upprörs jag inte ifall nån annan nu väljer att ta på sina barn de kläderna, men det jag förundras över är aggressiviteten när någon annan vill ha det på sitt sätt…

  9. Zmilla skriver:

    Tumme av mig. Jag kan inte förstå varför det upprör och varför det överhuvudtaget är en grej. Sen har jag förstås funderat på meningar som ”Han kan ju bli bög!!” som avskräckande. Ehh..jaha??! Hur folk kan resonera så är obegripligt år 2010. Men som sagt på nätet sägs det vad som helst.

    • Michis skriver:

      Ja, du… Vad ska man säga. Jag är mer orolig för att sonen skulle bli moderat än att han ska bli bög. Det ena föds man ju till, det andra indoktrineras man till och som sagt, vid det här laget borde vi veta vad som är vad. 😉

  10. Imosa skriver:

    Det där med att man inte på en gång kan fastställa vilket kön det är på bebben i vagnen torde ögonblickligen gå att lösa genom att fråga den vuxen som håller i vagnens handtag, om nu den informationen är av nöden just där och då. Mig veterligen brukar inte spädisar ta sig ut på stan i sin vagn helt på egen hand 😉

  11. erviluca skriver:

    Unisex betyder väl att ett par har LIKADANA kläder! Eller är det bara att man KAN HA samma kläder?….Hm….

    • Michis skriver:

      Unisex betyder att bägge könen kan ha samma kläder, eller likadana kläder.Själv tycker jag inte att det finns andra barnplagg än unisexplagg, men det är ju för att jag inte bryr mig om färg och modell mer än att jag vill att det ska vara bekvämt och praktiskt. Vita spetsar tycker jag är obärbart för bägge könen, så att säga.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s