Men var ska man börja, då? /Michis

”Det handlar ju inte om att tjejer kan spela fotboll och killar ha på sig rosa.”

Nej, inte gör det. Absolut inte. Även om det i mitt tycke är ganska talande att det ofta är just de grejerna som ofta dras fram som typiskt normbrytande och könsöverskridande. Det är ju inte direkt någon nyhet att även kvinnor spelar fotboll och män har på sig rosa kläder, om de känner för att göra det.

”Män ska vara män och kvinnor ska vara kvinnor.”

Jaså? Det ska de? Och om de inte vill det då? Vem ska bestämma vem som är vad i tillräckligt hög grad, för övrigt? ”Nej, du har inte tillräckligt långt hår och du har alldeles för långt hår…”
2011, i ett demokratiskt land. Fantastiskt.

”Men det är inte rätt väg att börja på, att barnen ska behöva läsa om HBTQ-människor i barnböckerna.”

Nä, kanske inte det. Men eftersom du nu tydligen sitter inne med vad som är rätt väg, så dela gärna med dig om hur man enklast möjligt förklarar från tidig ålder att det inte måste vara Pelle och Stina och deras 2,3 barn utan lika gärna kan vara Pelle och Kalle och deras 2,3 barn.

”Men det måste man faktiskt inte göra.”

Nej. Och man måste inte lära barn något alls, egentligen. Det är väl visserligen att göra dem en otjänst, förr eller senare, men för all del, man kan låta bli att lära sina barn massor med saker. Det leder väl för det mesta till tämligen okunniga och inskränkta vuxna individer i förlängningen, att döma hur det ser ut bland vuxna idag…
Eftersom det nu finns vuxna som tydligen vill att allt ska förbli så som det ”alltid varit” och har svårt för att inse att om man inte börjar någonstans så händer – ingenting.

Jo. Det verkar ju ha funkat bra det.
Eller?
Jag vet inte.
Jag vet bara att jag, för min del, gärna ser att mina barn får välja från allt här i livet. Samt att jag vill att både min pojke och min flicka ska ha samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter.

Istället så är ju världen som den är. Om mina barn slår in på samma yrkesbana efter samma utbildning så är chansen stor att sonen får lite mer i lön, utan att han för den skull nödvändigtvis är bättre på jobbet.
Risken att sonen blir misshandlad av främmande människor är större än att dottern blir det, risken att dottern blir våldtagen är större än att sonen blir det…

Och så vidare.

Visst finns det skillnader.

Men är det verkligen så förbaskat skrämmande att ens andas om att man skulle kunna börja med att lära barnen att det inte är så himla viktigt vad man föddes med för kön?
På riktigt?
Nu?
Här i Sverige?

Det förvånar mig, det gör det.
Och det förvånar mig att det förvånar mig. Egentligen.

Hur som helst så är det härligt att det fortfarande kan bli diskussioner kring ämnet, oavsett vad man tycker. För det är då det blir oerhört tydligt att det uppenbarligen finns lång väg kvar att gå…

Annonser

Om Michaela Leo

Jag kan försöka vara trevligare om du kan försöka vara smartare. Deal?
Det här inlägget postades i Michaelas tankar och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till Men var ska man börja, då? /Michis

  1. Linda Mpili skriver:

    Att det är lång väg att gå tror jag att vi alla kan enas om. Det är väl som alltid, vägen till målet är svår att enas om.

    • Michis skriver:

      Precis. Det är därför jag tycker att vi alla kan knalla våra egna vägar – sedan tror jag inte att målet kommer att nås vare sig idag eller imorgon. Eller om vi ens kan enas om när vi är i mål. 😉

  2. Lilla Anna skriver:

    Jag har varit inne på detta innan… http://blogg.aftonbladet.se/lillaannaonline/2011/01/lilla-anna-det-finns-mycket-att-lara-fran-dom-minsta-i-vart-samhalleVi har alla möjligheter i världen att uppfostra barnen i vårt samhälle till öppna och accepterande individer som följer sitt hjärta och vad som känns rätt. Men istället väljer vi att föra vidare våra egna fördomar och problem som enbart gör samhället lite svartare och lite kallare.

    • Michis skriver:

      Ja. Och jag begriper inte varför.”If help and salvation are to come, they can only come from the children, for the children are the makers of men.”-Maria Montessori(Det här är hundra år gamla tankegångar, typ.)

  3. Zmilla skriver:

    Jag har också försökt, försökt att få folk att fatta. Men det är ständigt. ”hahaha nej det är ju så …bla bla..pojkar och flickor ÄR olika, det ser jag ju med mina barn” (oftast på tal om prinsess-paket till julklapp och pojkar som klättrar på väggarna) Men säger jag, ”ni ska ju inte inbilla er att gilandet eller ogillandet av ROSA är biologiskt!”Ehh..nää inte så, men min son har alltid gillat bilar och min dotter ÄR en sådan pinsessa…Jag förstår inme att man inte vill ge sina barn en utgångspunkt med massor av vägar att välja mellan. Det borde väl vara biologiskt om något att vilja se sina barn lyckliga och hela?Jag gillar ditt svar på ”Män ska vara män…” Så enkelt och självklart. Tyvärr inte så självklart för alla.

    • Michis skriver:

      Det handlar ju inte om att barnen inte ska få vara de de är – det handlar om att ge dem möjligheten att vara ALLT de vill vara. Det är inte begränsande, det är att öppna upp.Sedan tänker jag inte skälla på andra föräldrar för att de gör som de finner är bäst, men för mina barn så vill jag hålla hela livet öppet.

  4. Zmilla skriver:

    Nej jag skäller inte på andra föräldrar heller, det är väl snarare så att jag uttrycker min åsikt då diskussionen öppnats upp.

    • Michis skriver:

      Ja, jo, det var inte så jag menade det heller. :)…har haft kräksjukan precis och är fortfarande inte riktigt frisk…Hur som helst – det är bra att diskutera tycker jag. Man ska tala om saker, annars vädras inget någonsin ut!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s