Redan i fackföreningens vagga hördes samma uppmaningar som nu!

Tro icke att det tusenåriga riket skall komma i samma ögonblick som ni inbetalt en inträdesavgift till fackföreningen.

Tro icke att ni genom erläggande af den lilla obetydliga kontingenten har uppfyllt alla de förpliktelser som fackföreningen ställer på er.

Tro icke att ni gör någon särskild person en välgärning då ni ingår i en fackförening. Ni gör endast en skyldighet mot er själf och frukterna får ni själf skörda.

Om ni ingått i en fackförening i den tron att ögonblickligen få mer betalt för ert arbete så får ni icke alls förvånas i fall den tron kommer på skam.

Glöm icke att fackföreningen har något att fordra af er innan ni kan fordra hjälp af fackföreningen.

Om fackföreningen icke uträttat så mycket som den kunnat göra så är det därför att ni och så många andra icke gifvit den det understöd som ni borde ha gjort.

Man kan endast förvåna sig över att fackföreningen värkligen uträttat så mycket då liknöjdheten från er sida varit så stor, samt det öppna motståndet från den andra sidan gjort allt för att hindra rörelsens framgång.

Ni måste förstå att fackföreningen är en sammanslutning för ömsesidig hjälp och bistånd men icke ett lotteri där ni genom att insätta ett visst belopp kan hoppas en dag få det tillbaka tusenfalt.

Men genom träget samarbete och ömsesidigt bistånd kan ni dock steg för steg få en bättre ekonomisk ställning och större samhällelig betydelse.

Därför är det en lifssak för eder själv att intressera er för fackföreningens angelägenheter.

Ni bör icke utan vid de mest allvarliga förhinder undlåta att bevista sammanträdena. Samt att alltid uppföra er nyktert och anständigt, ty då vinner ni både kamraters och motståndarnas aktning.

Vidare bör ni icke försumma att följa med arbetarerörelsen, denna vår tids mäktigaste rörelse, detta sker bäst genom att läsa arbetarnas egna tidningar som har att föra arbetarnas talan och lämna sanna upplysningar och arbetarnas liv och strävanden i alla länder.

– Charles Lindley, 1898.

Charles Lindley var Transports första ordförande.
När jag läste vad han hade skrivit år 1898 så kunde jag inte låta bli att le en smula.
Det är ju ett tag sedan det här författades, men det är samma sak då som nu.

Folk tror att bara man betalar in sin fackföreningsavgift så har man gjort sitt, ”Vi betalar ju er för att göra nåt!”.
Mjo.
Visst.
Och nåt gör vi.
Men vi kan inte göra allt.
Vi kan visserligen sanktionera en konflikt och rent av en strejk – men det innebär inte att vi kan få alla berörda parter att följa villkoren vid en konflikt eller strejk.
Så länge det finns de som går in och arbetar under pågående konflikt så har vi problem.
Vi får ännu större problem när fackföreningsrörelsen undergrävs av dem vi ska företräda – genom att vi har för få medlemmar. Om vi organiserar mindre än hälften av arbetstagarna, varför ska arbetsgivarna förhandla med oss? De kan lika gärna komma överens med den oorganiserade majoriteten i så fall.

Hela vårt arbete bygger på att arbetsgivarförbunden och fackföreningarna gemensamt kommer fram till att vara ense om ett avtal som vi sedan lovar och svär att följa.
Utan avtalet så är svensk minimilön noll (0:-) kronor.
Med avtal så har vi fått något bättre ingångslöner än gratisarbete…

Nåja. Vad mer har Challeponken att säga som jag känner igen?

Jo – Det är viktigast för er själva att intressera er för vad som händer i facket. Stannar man hemma från fackmötet och tittar på Big Brother istället så vet ingen mer än du själv vad du hade velat att facket skulle arbeta för.
Det är ju du, som medlem i facket, som ÄR facket. De som är nominerade och utsedda till förtroendeuppdrag kan inte veta allt vad alla medlemmar tycker och tänker.
De kan inte heller strejka åt dig. Lika lite som de kan gå ur facket åt dig. Eller för den delen gå med i facket åt dig.

Jag anser att fackföreningarna idag har mer angelägna uppgifter än någonsin. Under många år har fackföreningarna haft förmånen att arbeta nära regeringen, idag har vi inte den möjligheten. Istället har vi en regering som är fientligt inställd till facket. Försök inte ens mildra det, de förslag som lagts om att exempelvis inte tillåta ledighet för facklig utbildning förrän efter sex månaders anställning visar tydligt vilken inställning som finns till facket idag.

Se fackföreningarna som den enorma resurs de är istället för som ett hinder.
Det är fortfarande så att det är avtalet, handslaget mellan arbetsgivare och arbetstagare, arbetsgivarorganisation och fackförening, som är det viktiga. Överenskommelsen.
Det är genom ett samarbete vi kan utvecklas framåt!
Notera gärna händerna i mitten av logotypen. Så länge det är ett handslag det rör sig om så fungerar allt som det ska. Den dagen den ena handen vänds upp i en tiggande gest och den andra handen hålls upp i en avvisande gest… Den dagen är det kört.

Annonser

Om Michaela Leo

Jag kan försöka vara trevligare om du kan försöka vara smartare. Deal?
Det här inlägget postades i Funderingar. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Redan i fackföreningens vagga hördes samma uppmaningar som nu!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s