Jag är så outsägligt sorgsen…

Varför?
Det spelar egentligen ingen roll varför, inte sant?
Varje gång någon på den här jorden planerar att skada och döda andra människor så kan man egentligen bara konstatera att det har gått för långt.
När någon sedan verkligen gör det, oavsett var på jorden, vare sig det är diktatorer som förtrycker ett helt folk eller en ensam människa som slår till – så är det för sent att göra ogjort.

Jag förstår folks reaktioner på det som hänt i Norge. Bilbomber och massakrar på ungdomar – det känns overkligt. Det är sånt som sker långt, långt borta, i krigszoner. Lika fruktansvärt där, men ändå, det är svårt att ta till sig, ju längre bort det sker.
Nu har det skett här. I Norden.
I Norge. Vår ”lillebror”, som svenskarna kallar landet. Ett land som vi en gång i tiden var i en (motvillig från deras sida) union med.

Och ja, jag erkänner att det känns värre än när jag läser om bilbomber i Libyen eller massakrer i Afghanistan – det känns värre för att jag har släkt och vänner i Norge.
Det är alltid värre när det kommer nära.
Det ligger i människans natur.
Det – liksom det här behovet av att hata.
Att hitta enkla syndabockar.

”Det är judarnas/muslimernas/korsfararnas/kommunisternas/nazisternas/deras fel!”
Tänk om det vore så enkelt.
Vad skönt det vore.

Nu finns det ju tydligen en anhållen gärningsman.
En kille man inte tittat två gånger på om han gick förbi en på gatan.
En sån där snubbe som ser ut precis som du och jag.
Inga horn i pannan, inga ormpupiller, inte ens en kluven tunga, av vad jag kan se på korten.
Men ändå – ond.
Klart och ovedersägligt ond, för ond är man om man är villig att döda och till och med jublar när man ser människor som nyss levde, älskade och andades falla omkull och dö.

Men omänsklig?
Jag önskar jag kunde kalla honom omänsklig.
Tråkigt nog är det ett alldeles för mänskligt drag.
Det är så enkelt att hata. Och skiter man i konsekvenserna så är det alldeles för enkelt att döda.
Tror ni han bryr sig om ifall han får sitta 21 år i norskt fängelse?

Uppenbarligen inte.
Och vet ni, även om Norge tillämpat dödsstraff så tror jag inte att han hade brytt sig.
Ondskan gör sällan det.

Själv hatar jag att det kunde ske. Att människor dog.

Men allra mest avskyr jag att se hur snabbt hatet växer och förökar sig. Det kommer aldrig ta stopp om vi inte väljer att låta bli att hata.

 

Annonser

Om Michaela Leo

Jag kan försöka vara trevligare om du kan försöka vara smartare. Deal?
Det här inlägget postades i Funderingar. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Jag är så outsägligt sorgsen…

  1. kyrkis skriver:

    En galning… vår sårbarhet blir mer tydlig än vi uthärdar… alla famlar vi efter det begripliga…

  2. Islandsmamman skriver:

    Jag kan greppa att någon kan vilja döda av personligt riktat hat mot någon som gjort en någon oförätt men det där opersonliga hatet. Att döda ”dem” bara för att de är, ja, ”dem”. Obegripligt.
    😦

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s