Pride i Stockholm

Som vanligt, same procedure as every year, så är det glädje och folkfest. Yrigt glada människor som passar på att för en liten stund på året få vara sig själva. Det är de resten av året med, men faktum är att stämningen på Pride brukar vara speciell.
För en liten, liten stund så är nämligen normen att man får vara nästan precis hur som helst.
Multikulturell polyamorös relationsanarkist? Härligt att se dig!
Femmelesbian utan praktisk erfarenhet? No problems, vill du skaffa dig lite erfarenhet? 😉
Björnbög? Ja, för all del.

Under några korta dagars tid så är känslan ”anything goes” och kontakter knyts, kyssar utbyts, seminarier hålls och allt bara sprudlar.

Även hatet, avskyn och homofobin så klart.
Om jag hade en femma för varje gång jag hört: ”Jaha, ska vi heteronormativa människor ha ett Shame-tåg kanske? Man ska väl få vara den man är! VA?” så skulle jag ha… ja, en femma i och för sig, eftersom just den meningsföljden bara hörts en gång, men själva geisten i det hela är ju rätt rolig. Som när män klagar över att det inte finns någon internationell mansdag.
Fixa en då!

Om HBTQ (eller fler bokstäver om man vill lägga till det) -rörelsen nu har fått ihop en Pridefestival med tillhörande Pridetåg så är det knappast någon som hindrar heterosexuella att göra detsamma. Fixa festival för all del! Åh vänta nu… det finns redan massor med festivaler där man förutsätts tillhöra heteronormativiteten. Det kan ju bero på att det är den norm som styr för det mesta, inte sant?

Och för övrigt: ”Jag har inget emot homosexuella, men man blir ju äcklad/irriterad/trött på att de ska behöva synas hela jävla tiden!” – såna uttalanden bevisar bara att Priden fortfarande behövs.

Nåja.
Det kommer alltid att finnas människor som hatar att andra älskar.
Som tur är så är alla de som älskar så många flera än de som hatar…

…om man nu inte råkar tillhöra församlingen Westboro Baptist Church vill säga.

Annonser

Om Michaela Leo

Jag kan försöka vara trevligare om du kan försöka vara smartare. Deal?
Det här inlägget postades i Funderingar. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Pride i Stockholm

  1. Islandsmamman skriver:

    Häruppe är det Pride til helgen. Jag älskar Pride-tåget för häruppe är det en familjefest, folk går man ur huse för att fira. Det brukar vara ca 80.000 människor (!) som vimlar runt i paraden och stojet runtomkring. För det är inte bara HBTQ-gänget som firar; alla deras vänner, släktingar, mammor, barn, f.d. makar o.s.v. firar med.
    Det är T-shirtar på tjejer där det står ”Jag gillar tjejer” och det är T-shirtar på deras tjejkompisar där det står ”Min tjejkompis gillar tjejer”.
    Men så är det också, efter vad jag förstår, ovanligt lite krångligt att vara HBTQ häruppe – om man jämför alltså. Heteronormen är lika fast här som överallt annars, men det ÄR färre ummanden om det visar sig att bekantingen inte uppfyller normen. 😉

  2. ghostopinion skriver:

    Du har så rätt. De som tycker att det råder brist på heterofestivaker är ju i sin fulla rätt att fixa en. Mer festivaler av och för folket – HBTQRSTUVXYZ-folket, och alla andra tänkbara bokstäver.

    • Michis skriver:

      Ja, det är ju inte direkt som att jag kan hitta något som hindrar den hågade att starta en heterofestival. Vore rätt intressant att se vad en sådan skulle erbjuda!

  3. Fint skrivet dötra mi – har varit på Priden hela veckan, båd gott o ont har setts och hörts, men glädjen,kärleken,och alla underbara människor gav det hela en fin stämning ändå (Trots misshandlade volontärer mm tyvärr) Nu slut och med härdsmälta efter alla intryck.- saknar er. Puss på er alla /Mamma

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s