Jag försöker ignorera personskandalerna…

‎Anstränger mig därmed för att glömma hur moderata toppolitiker avlönat asylsökande barnflickor 3500:- svart i månaden, hur andra moderattoppar inte vill kritisera Gaddafi eftersom det kan påverka oljetillgången som de har privata intressen i, hur centertoppar glatt accepterat bjudbilar från energiföretag och bilföretag och hur sossetoppar missat att förstå att man inte måste utnyttja bidrag…

Som min statusuppdatering på Facebook sa:

7,8 procents arbetslöshet räknar Borg med under 2012. Trots fyra jobbskatteavdrag envisas alltså folk med att stå utanför arbetsmarknaden. Och det femte jobbskatteavdraget drogs tillbaka för att de kom på att det inte var ansvarsfullt att driva igenom det – vilket ju är konstigt om nu jobbskatteavdrag verkligen vore lösningen på något!

Nu flyttar jag fokus från personskandaler till viktiga saker…: vi har en regering som räknar med massarbetslöshet och tror att sänkt restaurangmoms för miljardbelopp ska ge nya jobb istället för att lägga pengarna där de faktiskt kan innebära skillnad: fler händer inom vården, fler lärare i skolan, fler som tar hand om våra gamla…

Välj själva om ni vill fokusera på en person eller det faktum att hela vår svenska modell håller på att rivas ner av de som röstats fram till makten. Jag visste vad de ville göra och lade inte min röst på de som vill krossa allt vi byggt upp under de senaste 110 åren.

Ja. Jag är lika förbannad på Juholt som de flesta, om inte mer. Jag är medlem i SAP av en enkel orsak: Jag tror på social demokrati som politik.
Jag vet att det bespottade ordet ”bidrag” handlar om samhällets skydd för att motverka lönedumpningar och för att vi inte ska ha skriande klassklyftor där de välbeställda i sin godhet kan tänka sig att donera praliner vid jultid till de som sover på kartongbitar utomhus…

Yes – jag målar upp drastiska bilder, men så förbannat drastiska är de inte. Vi kan se dem i andra länder om vi bryr oss om att se.

Min poäng är i vart fall att oavsett vem som är ledare för det socialdemokratiska arbetarepartiet så är det politiken som är det viktiga för mig.
Det är den jag växt upp med, det är den jag känner mig trygg med. Det är den politiken som tog Sverige från fattiga Lort-Sverige fram till nu, när vi börjar återgå till FattigSverige igen under Alliansstyre.

Eller ja, fattigt, det kanske man inte ska säga.
Några blir ju rikare. Men de som ska betala för det är de som har det sämst och något sådant kan jag aldrig någonsin acceptera.
Välfärd bygger man tillsammans, inte på bekostnad av varandra.

Så.
Nu har jag funderat kring det en stund, nu ska jag kurera mig vidare från en rätt jobbig förkylning. Inte så där superskoj att vakna sex på morgonen för att man inte får luft när man ligger ner, nej.

Annonser

Om Michaela Leo

Jag kan försöka vara trevligare om du kan försöka vara smartare. Deal?
Det här inlägget postades i Funderingar. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s