Trianguleringens fara realiseras

När de etablerade partierna upplevs som en enda enhet, med små skillnader mellan sig vad man än röstar på, så finns det grogrund för missnöjespartier att etablera sig.
Lokalt har vi sett det i Norrköping med exempelvis Vrinnevilistan, som nådde framgångar i landstingsvalet 2010 då de gick till val på i princip en enda fråga: Att hålla akuten på Norrköpings Vrinnevisjukhus öppen.
På riksdagsnivå har vi sett det med partiet Ny Demokrati som kom in i riksdagen september 1991 på en missnöjesvåg efter att ha bildats i februari samma år, en framgångssaga för grundarna av partiet som torde stå som ett klart lysande exempel på att folkets missnöjesröster kan förändra den politiska scenen oerhört snabbt.

Nu visar senaste Sifomätningen att det senaste missnöjespartiet, Sverigedemokraterna, går framåt. 9,9% är siffror som SD naturligtvis gläds åt – de ser ju ut att bli det första missnöjesparti som faktiskt får en andra mandatperiod i riksdagen.
Orsakerna till att Sverigedemokraterna går framåt förklaras bland annat med rubrikens triangulering – vilket innebär att när de stora partierna låter mer och mer som varandra och slåss om mittenväljare så finns det ett utrymme för missnöjesröster att växa.
”Vad ska jag rösta på som verkligen gör skillnad?”

sdupp

…samtidigt tror jag att jag får ta och hålla med Malin Nävelsö.
Folk röstar på SD för att SD säger att de vill minska invandringen och de har lyckats med att övertyga nästan 10% om att arbetslösheten är invandrarnas fel.

Som en annan skärmdump från Facebook kan få illustrera:
folkrost

När människor börjar tro att det finns ett visst bestämt antal lediga arbeten som vi ska slåss om, utan att se att det inte är så det fungerar i praktiken, då är det enkelt att välja att lägga sin röst på Sverigedemokraterna. När man inte förstår att det inte spelar någon roll om vi är 9 miljoner eller 90 miljoner som bor i Sverige, eftersom en befolkning brukar bära sina egna kostnader med hjälp av en aktiv arbetsmarknadspolitik, en klok omställningspolitik och satsningar på infrastruktur, utbildning och gemensam välfärd, då är det naturligtvis lockande att tänka: ”Om bara de där invandrarna försvann så skulle vi andra få fler jobb.”

Vad är lösningen?
I mitt tycke är det relativt enkelt. Vi från Socialdemokraterna behöver bli ett tydligt alternativ till dagens förda politik.
Att SD inte kom in i riksdagen redan 2006 beror på att missnöjesröstarna provade det borgerliga alternativet till dåtidens förda politik. De lade helt enkelt sin röst på Alliansen. Nu när vi sett att skattesänkningar inte frälser oss och när S inte tydligt säger att de tänker göra något annorlunda – vad finns det kvar att rösta på?

Jag uppmanar min partiledning att våga leda utvecklingen istället för att invänta opinionen.
Det är många som längtar efter en tydlig socialdemokrati.

Annonser

Om Michaela Leo

Jag kan försöka vara trevligare om du kan försöka vara smartare. Deal?
Det här inlägget postades i Michaelas tankar och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Trianguleringens fara realiseras

  1. Oskar skriver:

    Min personliga uppfattning är att det inte är så mkt ”de tar våra jobb” utan snarare ”de tar våra bidragspengar” som driver SD-väljarna. Det och att man tycker sig se hur samhället ändras i en riktning man inte gillar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s