”Ingen utbildning? Inget socialbidrag!”

Jag begriper inte riktigt hur det här ska gå till.

Om vi förutsätter att någon inte klarar av sin försörjning så finns, enligt socialtjänstlagen, rätt till bistånd för sin försörjning och för sin livsföring i övrigt.

För att få rätt till bistånd måste dock den enskilde göra vad hen kan för att bidra till sin egen försörjning. Det görs en individuell behovsbedömning och så ser man vad som enligt riksnormen behövs för att den enskilde ska klara basal försörjning med hjälp av ekonomiskt bistånd.

Kan du arbeta är du skyldig att söka arbete, annars får du inte bistånd. Dock är det understruket att i den individuella behovsbedömningen ska ingå att man bedömer den enskildes förutsättningar att klara av att arbeta med.

Dock – är det medicinskt säkerställt att du inte kan arbeta ska du inte ha försörjningsstöd, du ska vända dig till Försäkringskassan.
Kan du arbeta till viss del kompliceras det igen, för då är du kanske sjukskriven på deltid men förväntas söka arbete för resten och försäkringskassepengarna räcker kanske inte till och då behöver du återigen söka ekonomiskt bistånd och ja, ni förstår.
Och skulle det vara så att din SGI är nollad, så gäller återigen att du ska söka ekonomiskt bistånd från kommunen…

Om du har kapaciteten att studera på deltid eller heltid så är tanken att du söker CSN för det. Då kan du återigen vara berättigad till ekonomiskt bistånd i de fall som CSN inte täcker dina behov, beroende på vilken livssituation du befinner dig i.

Är det så att du är föräldraledig och har sådana dagar att ta ut så är tanken återigen att Försäkringskassan ger dig uppehälle via föräldrapenningen, räcker inte denna till så kommer man åter till rätten till ekonomiskt bistånd för uppehälle, speciellt med tanke på barnen.

Om du inte har kapaciteten att studera eller arbeta, men inte får något sjukintyg så du kan söka om ersättning från försäkringskassan och inte har några barn att uppbära föräldrapenning för halkar vi tillbaka till biståndsrätten och kommunens yttersta ansvar att ta hand om de som uppehåller sig i kommunen.

Om tanken är att man ska ingå ett kontrakt där man avsäger sig rätten till ekonomiskt bistånd för att man inte klarar av att studera så undrar jag hur detta är tänkt – för vi kan inte ingå avtal med någon som inte vill. Avtal sluts mellan parter som är överens och ingen kan tvingas att ingå avtal mot sin vilja, för detta avtal är inte giltigt.

Om tanken är att man ska få rätt att uppbära försörjningsstöd trots att man egentligen ska ha CSN så finns ju redan detta i de fall där CSN inte räcker till, efter bedömning.
Vi har dessutom redan i dag villkor som anger att om man förutsattes vara medveten om att man skulle hamna i ekonomiskt trångmål så kan man bli nekad försörjningsstöd förutom det allra mest akuta.

Så – min fråga är – hur ska detta gå till?
Jag skulle vilja prata med de som har funderat igenom förslaget och lagt fram det för jag behöver läsa mer.

De lagändringar som skulle behövas göras för att detta skulle vara möjligt innefattar, så vitt jag kan se, dels förändringar i avtalslagen som skulle innebära att avtal kan ingås mot den ena partens vilja, vilket knappast är önskvärt.
Dels innebär det förändringar i Socialtjänstlagen som innebär att kommuner får rätt att neka akut hjälp till de som uppehåller sig i kommunen och uppbär rätt till försörjningsstöd för sitt grundläggande uppehälle, vilket i flera fall har funnits vara ett omöjligt sätt att hittills tolka SoL på.

Jag förstår avsikten bakom Socialdemokraternas förslag.
obligatoriumJag förstår bara inte hur det är tänkt att fungera i praktiken.
Inte ens när jag läser mer här: http://www.socialdemokraterna.se/gymnasieutbildning

Uppdatering:
Detta blogginlägg kommenterar något mer hur förslaget är tänkt.
Jag undrar fortfarande hur man ska lösa det där med kontraktet. Vad händer med de som inte vill skriva på? Vad händer med de som inte förmår lösa uppgiften, trots stöd?

Annonser

Om Michaela Leo

Jag kan försöka vara trevligare om du kan försöka vara smartare. Deal?
Det här inlägget postades i Funderingar och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till ”Ingen utbildning? Inget socialbidrag!”

  1. Ping: Ett nödvändigt uppbrott « strötankar och sentenser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s