And ever onward…

Ärligt talat, mina vänner – det här känns jättekonstigt.
2011-03-21 kvitterade jag ut nyckel till avdelning fyras avdelningskontor i Linköping. Sedan var jag avdelningsordförande på halvtid, vikarierande studieorganisatör ovanpå det, på jobbet som parkeringsvakt då och då och sedermera valledare på heltid.

Men nu är det slut.

Jag har inte längre vare sig heltids- eller halvtidsuppdrag inom Transport, men kvarstår som representantskapsledamot i avdelningen och är självklart fortsatt medlem.
Återgår nu till att arbeta som parkeringsvakt och kommer jobba 9-18, 10-19 och 14-23 vardagar och helger om vartannat.
Detta i sig innebär att jag kommer att få det oerhört svårt att vara lika aktiv i de föreningar jag är medlem i, t.ex S-kvinnor, Transports S-klubb och Transport Sektion 1 – för medlemmar i Transport östra Östergötland.

Inte för att jag inte vill delta, men för att det krockar med mina arbetstider.
Det är som det är, det där.

Jag är oerhört tacksam och glad att ha fått den här chansen i livet. Allt från den stund jag som höggravid och sjukskriven för svår foglossning fick förfrågan om jag kunde tänka mig att bli nominerad till uppdraget som avdelningsordförande, frågade: ”Finns det ingen bättre kandidat?” och fick svaret: ”Njaeee…” och sa: ”OK då, nominera mig.” så har jag haft oerhört roligt.
Det har varit slitsamt, kämpigt och mycket nytt att ta in också, tro inget annat, men jag har trivts med att vara ”Michaela från Transport.”

Framtiden innebär att jag kommer att sitta som ordinarie ledamot i Norrköpings kommunfullmäktige och där ska vi försöka få igenom så bra politik som möjligt i samarbete med partier som jag som fackligt engagerad i grunden känner mig skeptisk till. Det innebär att det handlar om att hitta de gemensamma punkterna som förenar oss och sedan får vi se hur vi ska göra med det övriga.
I grunden tror jag att de som sysslar med politik gör det i en övertygelse om att göra allt så bra som möjligt för så många som möjligt. Det är i alla fall därför jag engagerat mig politiskt.

Så – jag säger så här: Ett varmt och innerligt tack till alla medlemmar i avdelning 4 som en gång valde mig till avdelningsordförande. Tack också till Markus Pettersson, förbundssekreterare på Svenska Transportarbetareförbundet, för ditt mod att föreslå mig som valledare under valrörelsen 2014.

Till alla er jag känner, som jag har mött under åren och som har trott på mig. Tack.
Framtiden är här nu. Nu kör vi.

Fotograf: Johanna Kvarnsell

Fotograf: Johanna Kvarnsell

Annonser

Om Michaela Leo

Jag kan försöka vara trevligare om du kan försöka vara smartare. Deal?
Det här inlägget postades i Michaelas tankar och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s