Alla ska med – men var är vi på väg?

Innan bläcket på eftervalsanalyserna ens hunnit torka så förbereder vi oss för ett extra val.
De skiljelinjer som inför valet upplevdes som otydliga har blivit skarpare.
Nu har vi svart på vitt vad som händer.

Vi behöver fler som utbildar sig. Men med den budget som M, Fp, C, Kd och SD röstade på i riksdagen blir det färre utbildningsplatser.

Sjuka människor blir inte mindre sjuka av att inte ha någon inkomst. Men nu stoppas inte utförsäkringarna, som Socialdemokraterna och Miljöpartiet hade budgeterat för. I stället kommer 13 200 människor att utförsäkras.

Arbetsmiljön är på väg utför – men nu saknas det välbehövliga tillskott på 100 miljoner som Socialdemokraterna och Miljöpartiet hade med i budgeten till Arbetsmiljöverket.

Taket i A-kassan skulle ha höjts till 910 kronor per dag. En A-kassa som går att leva på leder till minskade kostnader för kommunerna vad gäller ekonomiskt bistånd, den innebär också att man vågar säga ifrån på jobbet när en inte är rädd för vad som händer om chefen blir arg på en för att en påpekar exempelvis brister i arbetsmiljön eller andra missförhållanden…

Det finns så många bra saker med i den budget som var tänkt. Den politik som Socialdemokraterna och Miljöpartiet ville få fram.
Jag är helt övertygad om att alla som ska välja nu igen i mars vill ha igenom dessa förbättringar för vårt samhälle. För våra barns skull, för de äldre, för oss själva, för att vara rent krass och egoistisk.

Vi är på väg mot en bättre framtid, för att besvara frågan i blogginläggets titel. Och det vore bra om alla är med på det tåget.

…om nu inte tåget också hade fått minskade anslag i och med att de borgerliga riksdagspartierna inte klarade av att släppa på prestigen och förstå att de fick kicken av väljarna i september…

Glöm aldrig bort att rösta

Glöm aldrig bort att rösta

Publicerat i Funderingar | Märkt , , , | Lämna en kommentar

Dubbelbestraffningen

Återigen får jag anledning att fundera kring politikerföraktet.
Kan nämligen inte minnas att alltför många klagade på att Reinfeldt var en renodlad politisk broiler, som förvisso några månader innehaft anställning på bank, men annars haft sin huvudsakliga inkomst via politiken sedan tonårstiden.

När han blev statsminister kan jag inte heller påminna mig att ministrarna fick kritik för att de inte varit arbetare?
De fick visserligen välförtjänt kritik för annat och några avgick ju rätt raskt där 2006, men på det stora hela så slapp de höra att de inte varit arbetare. Kan ju bero på att ”Nya” Moderaterna aldrig utgett sig för att vilja ha arbetare i sina led, visserligen. Men ändå.

När nu Peter Kadhammar kritiserar Aida Hadzialic och Gabriel Wikström för att de inte stått vid löpande bandet, kört lastbil eller vad han nu tycker att en arbetare ska göra för att få kalla sig arbetare så känner jag mig lite förundrad – ska vi verkligen klaga på att våra ministrar inte är tillräckligt politiskt skolade? Samtidigt som den andra sidan försöker utmåla dem som politiskt oskolade?
(Ni vet – cirkelargumentet om att sakna regeringserfarenhet fast det är svårt att ha regeringserfarenhet om en aldrig fått börja med att ingå i regeringen och så där.)

Dessutom så har vi ju numera en statsminister som är gammal svetsare, som varit ordförande i fackklubben och sedan kämpat på tills han en gång blev vald till ordförande för Sveriges största parti som nu innehar regeringsmakten…
Är det någon som tänker anklaga Löfven för att inte ha arbetat?

Äsch. Vet ni vad. Jag blir bara förbannad. Det känns för mig oerhört skenheligt att först vara arg på folk för att de är politiskt skolade och sedan inte vara med och se till att fler arbetare blir det också. Vill vi ha fler arbetare i den politiska hetluften så får väl vi från arbetarrörelsen se till att de hamnar där. Då behöver vi först av allt sluta hymla – se till att fler LO-medlemmar blir medlemmar i Socialdemokraterna. Det är rent reellt där vi har störst chans att de kan bli ministrar i framtiden så vill du ha en minister med bakgrund i LO-fackens yrkeskårer så se till att LO-fackens arbetare blir medlemmar i Socialdemokraterna. 

Se till att utbilda dem. Viskadalen erbjuder en kurs på vårkanten, se till att du eller någon kamrat går den.
Ge fanken i att gnälla på fackliga företrädare som ”inte gör sitt jobb” – har du inget förtroende kvar för dem så se till att dessa fackliga företrädare inte längre är fackliga företrädare. Det är förtroendeuppdrag det handlar om – lämna arbetet till de du har förtroende för eller se till att ställa upp i valet och gör jobbet själv.

Sedan är det nog klokt att inte vara arg på att fackligt aktiva blir politiskt aktiva med motiveringen att de ”inte hinner med det fackliga längre” – för ärligt talat så är det väl ändå så att det är just fler politiskt aktiva fackliga företrädare som behövs, så att det inte är samma personer som gör allt?

Engagera, entusiasmera, utbilda och värva fler som kan vara med och dela på bördan! Det är ju tillsammans vi är starka. Det är tillsammans vi kan stå.
Men om du är med och splittrar vår rörelse genom att få det att framstå som att den som engagerar sig politiskt sviker rörelsen – då är du med om att få vår rörelse att falla.
Inte svårare än så.

För att avsluta det här blogginlägget så vill jag helt enkelt säga att jag högaktar både Aida och Gabriel. Även om ingen av dem har nött skosulor på parkeringsplatser i Norrköpings innerstad så har de sina erfarenheter och sin kunskap.
Men vill du som läser se fler med facklig bakgrund i politiken så får du ta och rannsaka dig själv: Vad gör du för att få fler arbetare i politiken?

Och vad gör Peter Kadhammar för det?
En undrar ju…

Regeringen

Regeringen

Publicerat i Funderingar | Märkt , , , | 5 kommentarer

Alla själars dag

Var inte rädd för döden
Tids nog besöker den oss alla
En del möter den alldeles för tidigt
Andra väntar in den och längtar efter den,
som en befrielse från smärta och ångest.

Denna dag minns jag er alla som gått före in i det som väntar vid livets slut.
Ni som levde i många år och ni små Pyren som aldrig ens hann hit.
Om ni är i himlen, paradiset eller här på jorden igen, det vet inte jag.
Det är inte vad som sker efter döden som är viktigt för mig.

Det är vad vi gör med den tid vi har när vi ännu lever.

Gör det du kan när du kan det. En dag kan du inte längre göra det.

Gör det du kan när du kan det. En dag kan du inte längre göra det.

Publicerat i Funderingar | Märkt , , | Lämna en kommentar

Politiska turer och reflektioner

Vet ni vad jag undrar?
Många saker, naturligtvis, men framförallt undrar jag över den här idén en del har kring att det är elakt att inte diskutera med Sverigedemokraterna i de politiska församlingarna.
Tänkte på det under Norrköpings kommunfullmäktige till exempel – när det blev kaos vid varje omröstning för att Sverigedemokraterna ville ha kommunalrådsposter och försökte få fler platser i kommunstyrelsen etc.

Var vi elaka mot dem som tredje största parti (något som frekvent upprepades från talarstolen att de är) i kommunen för att vi i Socialdemokraterna bildat koalition med Centerpartiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna? Var Moderaterna, Feministiskt initiativ, Miljöpartiet och Vänsterpartiet å sin sida elaka mot dem för att de gick samman kring de förslag de hade, något som ledde till att de tio platserna för Sverigedemokraterna inte fick något som helst inflytande i röstningsförfarandet när vi i vår koalition lade ner våra röster och när M, F!, Mp och V i sin överenskommelse lade ner sina?

Nej.

Det finns inget annat svar än nej.
Det är inte elakt, lagvidrigt eller ens mobbingartat att nätverka med andra partier och att låta bli att göra det med de partier som ens eget parti inte kan komma överens med.

Vid omröstningarna uppstod viss förvirring i salen och när jag skulle gå och hämta papper hos vaktmästarna stod det Sverigedemokrater i vägen. Jag sa: ”Ursäkta.” när jag ville gå förbi och de släppte förbi mig. På vägen tillbaka sa jag: ”Ursäkta igen” – och blev förbisläppt igen med ett: ”Det är ingen fara.”

Vi var civiliserade mot varandra helt enkelt.

Det avser jag att fortsätta vara. Men jag avser inte att nätverka i kommunfullmäktige och bjuda in Sverigedemokraterna i beslutsfattandet, oavsett deras tio mandat i KF.
Om de blir upprörda över detta, må så vara. Jag bjuder heller inte in de moderater jag känner i beslutsfattandet och misstänker att de inte känner sig ett dugg mobbade över det.

För de förstår demokratins spelregler – är med på de beslut de själva varit med och fattat och försöker inte under sittande församling dra ut på kommunfullmäktige genom att ”backa bandet”, hävda att de inte ser eller hör och framförallt inte genom att inte lämna in de yrkanden de avser framföra skriftligt förrän efter presidiet påminner dem.

Kanske kan man ursäkta ledamöterna med att de är nya. Ja, kanske. Men de som har plats i riksdagen kan väl knappast hävda okunskap kring den demokratiska processen?
Talar de inte med varandra i KF-gruppen?

Oavsett vilket känner jag att det inte är mitt problem. Både M och SD har i Norrköpings kommun just nu ett offentligt uppslitande partigräl via medierna. Det ger förvisso insyn i partiernas processer, men det är mest genant för oss andra att betrakta, ideologiska synsätt i partierna i grunden lagt åt sidan, alltså.

För övrigt anser jag att om en ger sig in i politik så är det dags att lära sig det politiska spelet så snart som möjligt. Även om du inte gillar att spela det så kommer det att spela dig. Det är snart val igen. Jag avser att vara med och vinna även nästa val.

Hetty <3

Hetty ❤

Publicerat i Norrköping | Märkt , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Alice Bah Kuhnke och Gustaf Fridolin

IMG_1362.JPG

IMG_1363.JPG

Almedalen 2014. Solsken och svinkallt. Folk jagade omkring efter rosévin och eluttag – och jag stannade till vid det seminarium där två tioåringar frågade ut bland annat Mona Sahlin, Tobias Baudin och två blivande statsråd.
Det visste vi ju inte då.

Publicerat i Michaelas tankar | Märkt , , , , , , | Lämna en kommentar

And ever onward…

Ärligt talat, mina vänner – det här känns jättekonstigt.
2011-03-21 kvitterade jag ut nyckel till avdelning fyras avdelningskontor i Linköping. Sedan var jag avdelningsordförande på halvtid, vikarierande studieorganisatör ovanpå det, på jobbet som parkeringsvakt då och då och sedermera valledare på heltid.

Men nu är det slut.

Jag har inte längre vare sig heltids- eller halvtidsuppdrag inom Transport, men kvarstår som representantskapsledamot i avdelningen och är självklart fortsatt medlem.
Återgår nu till att arbeta som parkeringsvakt och kommer jobba 9-18, 10-19 och 14-23 vardagar och helger om vartannat.
Detta i sig innebär att jag kommer att få det oerhört svårt att vara lika aktiv i de föreningar jag är medlem i, t.ex S-kvinnor, Transports S-klubb och Transport Sektion 1 – för medlemmar i Transport östra Östergötland.

Inte för att jag inte vill delta, men för att det krockar med mina arbetstider.
Det är som det är, det där.

Jag är oerhört tacksam och glad att ha fått den här chansen i livet. Allt från den stund jag som höggravid och sjukskriven för svår foglossning fick förfrågan om jag kunde tänka mig att bli nominerad till uppdraget som avdelningsordförande, frågade: ”Finns det ingen bättre kandidat?” och fick svaret: ”Njaeee…” och sa: ”OK då, nominera mig.” så har jag haft oerhört roligt.
Det har varit slitsamt, kämpigt och mycket nytt att ta in också, tro inget annat, men jag har trivts med att vara ”Michaela från Transport.”

Framtiden innebär att jag kommer att sitta som ordinarie ledamot i Norrköpings kommunfullmäktige och där ska vi försöka få igenom så bra politik som möjligt i samarbete med partier som jag som fackligt engagerad i grunden känner mig skeptisk till. Det innebär att det handlar om att hitta de gemensamma punkterna som förenar oss och sedan får vi se hur vi ska göra med det övriga.
I grunden tror jag att de som sysslar med politik gör det i en övertygelse om att göra allt så bra som möjligt för så många som möjligt. Det är i alla fall därför jag engagerat mig politiskt.

Så – jag säger så här: Ett varmt och innerligt tack till alla medlemmar i avdelning 4 som en gång valde mig till avdelningsordförande. Tack också till Markus Pettersson, förbundssekreterare på Svenska Transportarbetareförbundet, för ditt mod att föreslå mig som valledare under valrörelsen 2014.

Till alla er jag känner, som jag har mött under åren och som har trott på mig. Tack.
Framtiden är här nu. Nu kör vi.

Fotograf: Johanna Kvarnsell

Fotograf: Johanna Kvarnsell

Publicerat i Michaelas tankar | Märkt , , , , | Lämna en kommentar

”Ta bort 90% av invandringen!”

Invandringen är för stor och de enda som vågar säga det är SD, sägs det, det var därför de gick fram så kraftigt i riksdagsvalet.
Då frågar jag mig om alla vet vad som menas med begreppet invandring och vilka som är invandrare.

Det här är grunderna för att få uppehållstillstånd i Sverige, det vill säga för att kunna invandra:
Anknytning – det vill säga att du är make/maka/registrerad partner/sambo eller barn under 18 år till någon som redan bor här. Under 2013 gavs 40 026 uppehållstillstånd av anknytningsskäl.

Arbetstagare – Under 2013 gavs 19 292 uppehållstillstånd där arbete var skälet.

Studerande – det vill säga att du har kommit in på en utbildning här i Sverige. Under 2013 gavs 7 559 uppehållstillstånd för studier. Det bör nämnas att många av dessa flyttar vidare efter sina studier.

Asylskäl – Det är en mänsklig rättighet att söka asyl. Det innebär att alla som flyr undan förföljelse och krig äger rätt att söka asyl. Alla som söker asyl får dock inte asyl, under 2013 beviljades 27 098 människor asyl i Sverige, fast dubbelt så många sökte. Till det tillkommer 1900 kvotflyktingar, något du inte kan ansöka om att bli, utan du väljs ut av UNHCR och sedan bedömer Migrationsverket om du kan bli kvotflykting på samma grunder som alla andra asylsökande.

Det här alltså invandringen från länder utanför EU. Inom EU äger alla EU-medborgare rätten att fritt flytta och bosätta sig, i Sverige gäller regeln att de ska kunna försörja sig själva genom egna medel eller anställning. Under 2013 registrerades 25 501 EU-medborgare som migranter i Sverige.

Nu är jag oerhört nyfiken på vilka av dessa som SD vill begränsa? När de säger att 90% av invandringen ska bort, vilka menar de? Är det familjemedlemmar som ska nekas att få leva med sin familj? Är det arbetskraftsinvandringen som ska upphöra? Ska inte utländska studenter få studera här? Ska vi inskränka de mänskliga rättigheterna? Är det den fria rörligheten inom EU som ska stoppas?
Jag hoppas inte det.

Dessutom undrar jag om de som valde att lägga sin röst på SD med hänvisning till deras politik i invandringsfrågan har tänkt igenom vad denna politik verkligen skulle innebära.
En politik där Sverige väljer att inte längre ställa sig bakom de mänskliga rättigheterna som FN formulerade efter andra världskriget, en politik där vi medvetet splittrar familjer, nekar utbildning och möjligheten till utbyte mellan kulturer på våra universitet, en politik där vi inte längre kan anställa människor med nyckelkompetenser för att öka kunskapsutbytet på arbetsmarknaden och en politik där vi inte längre ska ställa upp på reglerna inom EU, vilket skulle leda till att vi tappar en enorm del av vår exportmarknad.

Och allt detta åsido – var finns mänskligheten i detta?
Solidariteten? Människovärdet?

Mänskliga rättigheter

Mänskliga rättigheter

 Är Sverigedemokraternas väljare proteströstare?

Publicerat i Funderingar | Märkt , , , , , , | 1 kommentar