Bommersviksakademien

Vad är egentligen detta mytomspunna Bommersviksakademien?

Snabbt svar – en kurs på Campus Bommersvik vars idé kommer från SSU och som samfinansieras av SSU, LO och S i samverkan.

Idén är enkel och genialisk – en samlingsplats för de mellan 25-35 års ålder som behöver rustas för framtidens utmaningar inom arbetarrörelsen.

Du kan vara SSU:are, LO-facklig eller Socialdemokrat i första hand, men du får inte vara äldre än 35, yngre än 25 och du ska skicka in en ansökan med dina meriter och ett personligt brev där du förklarar varför just du är en av framtidens ledare.

Under kurstiden som omfattar ett läsår och fyra fysiska helgträffar, däremellan hemstudier, så tillgodogör du dig tre poäng i ekonomisk historia på Uppsala Universitet, lär känna massor av människor över hela landet, kan diskutera allt mellan himmel och jord, samt tänker fritt och stort kring framtidens utmaningar och reformer.

Det är inte direkt en smal åsiktskorridor på Bommersviksakademien – genom åren har slutseminarier hanterat föräldraförsäkring, facklig organisering och ideologi, samt mycket, mycket mer.

Det verkar dock vara så att en del får för sig att Bommersviksakademien är någon form av likriktande verksamhet.

Då det, till skillnad från Viskadalens Wigforssakademin, finns åldersgränser, har kritiserats av de som inte förstår att SSU inte vill vara med om det inte handlar om de till åldern yngre.

Själv anser jag att åldersgränserna inte stör, men jag kräver heller inte min rätt att delta i babysim utan baby.

Ärligt talat – de som tror att Bommersviksakademien är till för inkrökning och inskränkning istället för ideologisk utveckling visar sin egen okunnighet och oförmåga att se värdet av kontakter mellan arbetarrörelsens olika delar som viktigare än sin egen prestige.

Jag är glad över att vara utbytbar. Jag vet att vid min sida står hundranden som liknar mig. Alla vill föra kampen framåt och uppåt, kampen för människovärde, för rättvisa och frihet.

Så – Bommersviksakademien är alltså inte ett ställe där vi lär oss att tänka lika. Det är ett ställe där vi lär oss att vår rörelse är i ständig opposition inom sig självt och att det är något bra och uppmuntransvärt.

Hur någon kan välja att vilja smutskasta Bommersviksakademien när de inte förstår vad det handlar om – tja, det får de gärna förklara…

image

Annonser
Publicerat i Michaelas tankar | Märkt | Lämna en kommentar

Vi har inte råd med dem.

De är för många. De får inte plats. De får inte den uppmärksamhet de behöver för att lära sig språket och utveckla sina färdigheter. På vissa platser i Sverige ser vi hur verksamheten har drivits med vinstsyfte, vilket har lett till att de inte fått den mat de ska. De är ledsna, men det finns inte tröst att få.

Det kommer ta mellan 18-20 år innan de kommer ut på arbetsmarknaden. De lär sig inte språket ordentligt så de kan göra sig förstådda förrän efter ungefär fem år, en del tar det till och med längre tid än så för. Mer avancerad språkutveckling kommer först efter femton år ungefär och för en del så går den bakåt, akronymer och smileys används i kommunikationen mer än ord.

Det är sorgligt det här, hur det har blivit. Frågan är hur samhället ska lösa det här problemet. Vi kanske borde dra ner på takten som vi tar emot dem i?
Det finns vittnesmål runt om i landet att det faktiskt inte finns plats för dem när datumet för anländande kommer – istället far man flera mil innan det möjligen finns en plats där de kan tas emot.

Bidragen för den här gruppen kostade 24 706 000 miljoner år 2013.
Det är mycket pengar det.

Vi borde nog helt enkelt sluta ta emot dem här i Sverige. Vi stänger igen. Det kan aldrig vara samhällsekonomiskt lönsamt när vi ser hur mycket de kostar i ansträngning, bidrag och engagemang.

Dessutom så bidrar de till att minska antalet arbetade dagar. För varenda en vi tar emot leder till minst tretton månaders bortfall i produktion.
Barn alltså.
Vilka små kostnadsmaskiner de är.

______________________________________________________

Visst var det här resonemanget urdumt?
Bra att du tycker det.
Fortsätt gärna tycka så när det här resonemanget hörs i andra frågor också.
Kram och God Jul!

Publicerat i Funderingar | Märkt , | Lämna en kommentar

Alla ska med – men var är vi på väg?

Innan bläcket på eftervalsanalyserna ens hunnit torka så förbereder vi oss för ett extra val.
De skiljelinjer som inför valet upplevdes som otydliga har blivit skarpare.
Nu har vi svart på vitt vad som händer.

Vi behöver fler som utbildar sig. Men med den budget som M, Fp, C, Kd och SD röstade på i riksdagen blir det färre utbildningsplatser.

Sjuka människor blir inte mindre sjuka av att inte ha någon inkomst. Men nu stoppas inte utförsäkringarna, som Socialdemokraterna och Miljöpartiet hade budgeterat för. I stället kommer 13 200 människor att utförsäkras.

Arbetsmiljön är på väg utför – men nu saknas det välbehövliga tillskott på 100 miljoner som Socialdemokraterna och Miljöpartiet hade med i budgeten till Arbetsmiljöverket.

Taket i A-kassan skulle ha höjts till 910 kronor per dag. En A-kassa som går att leva på leder till minskade kostnader för kommunerna vad gäller ekonomiskt bistånd, den innebär också att man vågar säga ifrån på jobbet när en inte är rädd för vad som händer om chefen blir arg på en för att en påpekar exempelvis brister i arbetsmiljön eller andra missförhållanden…

Det finns så många bra saker med i den budget som var tänkt. Den politik som Socialdemokraterna och Miljöpartiet ville få fram.
Jag är helt övertygad om att alla som ska välja nu igen i mars vill ha igenom dessa förbättringar för vårt samhälle. För våra barns skull, för de äldre, för oss själva, för att vara rent krass och egoistisk.

Vi är på väg mot en bättre framtid, för att besvara frågan i blogginläggets titel. Och det vore bra om alla är med på det tåget.

…om nu inte tåget också hade fått minskade anslag i och med att de borgerliga riksdagspartierna inte klarade av att släppa på prestigen och förstå att de fick kicken av väljarna i september…

Glöm aldrig bort att rösta

Glöm aldrig bort att rösta

Publicerat i Funderingar | Märkt , , , | Lämna en kommentar

Dubbelbestraffningen

Återigen får jag anledning att fundera kring politikerföraktet.
Kan nämligen inte minnas att alltför många klagade på att Reinfeldt var en renodlad politisk broiler, som förvisso några månader innehaft anställning på bank, men annars haft sin huvudsakliga inkomst via politiken sedan tonårstiden.

När han blev statsminister kan jag inte heller påminna mig att ministrarna fick kritik för att de inte varit arbetare?
De fick visserligen välförtjänt kritik för annat och några avgick ju rätt raskt där 2006, men på det stora hela så slapp de höra att de inte varit arbetare. Kan ju bero på att ”Nya” Moderaterna aldrig utgett sig för att vilja ha arbetare i sina led, visserligen. Men ändå.

När nu Peter Kadhammar kritiserar Aida Hadzialic och Gabriel Wikström för att de inte stått vid löpande bandet, kört lastbil eller vad han nu tycker att en arbetare ska göra för att få kalla sig arbetare så känner jag mig lite förundrad – ska vi verkligen klaga på att våra ministrar inte är tillräckligt politiskt skolade? Samtidigt som den andra sidan försöker utmåla dem som politiskt oskolade?
(Ni vet – cirkelargumentet om att sakna regeringserfarenhet fast det är svårt att ha regeringserfarenhet om en aldrig fått börja med att ingå i regeringen och så där.)

Dessutom så har vi ju numera en statsminister som är gammal svetsare, som varit ordförande i fackklubben och sedan kämpat på tills han en gång blev vald till ordförande för Sveriges största parti som nu innehar regeringsmakten…
Är det någon som tänker anklaga Löfven för att inte ha arbetat?

Äsch. Vet ni vad. Jag blir bara förbannad. Det känns för mig oerhört skenheligt att först vara arg på folk för att de är politiskt skolade och sedan inte vara med och se till att fler arbetare blir det också. Vill vi ha fler arbetare i den politiska hetluften så får väl vi från arbetarrörelsen se till att de hamnar där. Då behöver vi först av allt sluta hymla – se till att fler LO-medlemmar blir medlemmar i Socialdemokraterna. Det är rent reellt där vi har störst chans att de kan bli ministrar i framtiden så vill du ha en minister med bakgrund i LO-fackens yrkeskårer så se till att LO-fackens arbetare blir medlemmar i Socialdemokraterna. 

Se till att utbilda dem. Viskadalen erbjuder en kurs på vårkanten, se till att du eller någon kamrat går den.
Ge fanken i att gnälla på fackliga företrädare som ”inte gör sitt jobb” – har du inget förtroende kvar för dem så se till att dessa fackliga företrädare inte längre är fackliga företrädare. Det är förtroendeuppdrag det handlar om – lämna arbetet till de du har förtroende för eller se till att ställa upp i valet och gör jobbet själv.

Sedan är det nog klokt att inte vara arg på att fackligt aktiva blir politiskt aktiva med motiveringen att de ”inte hinner med det fackliga längre” – för ärligt talat så är det väl ändå så att det är just fler politiskt aktiva fackliga företrädare som behövs, så att det inte är samma personer som gör allt?

Engagera, entusiasmera, utbilda och värva fler som kan vara med och dela på bördan! Det är ju tillsammans vi är starka. Det är tillsammans vi kan stå.
Men om du är med och splittrar vår rörelse genom att få det att framstå som att den som engagerar sig politiskt sviker rörelsen – då är du med om att få vår rörelse att falla.
Inte svårare än så.

För att avsluta det här blogginlägget så vill jag helt enkelt säga att jag högaktar både Aida och Gabriel. Även om ingen av dem har nött skosulor på parkeringsplatser i Norrköpings innerstad så har de sina erfarenheter och sin kunskap.
Men vill du som läser se fler med facklig bakgrund i politiken så får du ta och rannsaka dig själv: Vad gör du för att få fler arbetare i politiken?

Och vad gör Peter Kadhammar för det?
En undrar ju…

Regeringen

Regeringen

Publicerat i Funderingar | Märkt , , , | 5 kommentarer

Alla själars dag

Var inte rädd för döden
Tids nog besöker den oss alla
En del möter den alldeles för tidigt
Andra väntar in den och längtar efter den,
som en befrielse från smärta och ångest.

Denna dag minns jag er alla som gått före in i det som väntar vid livets slut.
Ni som levde i många år och ni små Pyren som aldrig ens hann hit.
Om ni är i himlen, paradiset eller här på jorden igen, det vet inte jag.
Det är inte vad som sker efter döden som är viktigt för mig.

Det är vad vi gör med den tid vi har när vi ännu lever.

Gör det du kan när du kan det. En dag kan du inte längre göra det.

Gör det du kan när du kan det. En dag kan du inte längre göra det.

Publicerat i Funderingar | Märkt , , | Lämna en kommentar

Politiska turer och reflektioner

Vet ni vad jag undrar?
Många saker, naturligtvis, men framförallt undrar jag över den här idén en del har kring att det är elakt att inte diskutera med Sverigedemokraterna i de politiska församlingarna.
Tänkte på det under Norrköpings kommunfullmäktige till exempel – när det blev kaos vid varje omröstning för att Sverigedemokraterna ville ha kommunalrådsposter och försökte få fler platser i kommunstyrelsen etc.

Var vi elaka mot dem som tredje största parti (något som frekvent upprepades från talarstolen att de är) i kommunen för att vi i Socialdemokraterna bildat koalition med Centerpartiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna? Var Moderaterna, Feministiskt initiativ, Miljöpartiet och Vänsterpartiet å sin sida elaka mot dem för att de gick samman kring de förslag de hade, något som ledde till att de tio platserna för Sverigedemokraterna inte fick något som helst inflytande i röstningsförfarandet när vi i vår koalition lade ner våra röster och när M, F!, Mp och V i sin överenskommelse lade ner sina?

Nej.

Det finns inget annat svar än nej.
Det är inte elakt, lagvidrigt eller ens mobbingartat att nätverka med andra partier och att låta bli att göra det med de partier som ens eget parti inte kan komma överens med.

Vid omröstningarna uppstod viss förvirring i salen och när jag skulle gå och hämta papper hos vaktmästarna stod det Sverigedemokrater i vägen. Jag sa: ”Ursäkta.” när jag ville gå förbi och de släppte förbi mig. På vägen tillbaka sa jag: ”Ursäkta igen” – och blev förbisläppt igen med ett: ”Det är ingen fara.”

Vi var civiliserade mot varandra helt enkelt.

Det avser jag att fortsätta vara. Men jag avser inte att nätverka i kommunfullmäktige och bjuda in Sverigedemokraterna i beslutsfattandet, oavsett deras tio mandat i KF.
Om de blir upprörda över detta, må så vara. Jag bjuder heller inte in de moderater jag känner i beslutsfattandet och misstänker att de inte känner sig ett dugg mobbade över det.

För de förstår demokratins spelregler – är med på de beslut de själva varit med och fattat och försöker inte under sittande församling dra ut på kommunfullmäktige genom att ”backa bandet”, hävda att de inte ser eller hör och framförallt inte genom att inte lämna in de yrkanden de avser framföra skriftligt förrän efter presidiet påminner dem.

Kanske kan man ursäkta ledamöterna med att de är nya. Ja, kanske. Men de som har plats i riksdagen kan väl knappast hävda okunskap kring den demokratiska processen?
Talar de inte med varandra i KF-gruppen?

Oavsett vilket känner jag att det inte är mitt problem. Både M och SD har i Norrköpings kommun just nu ett offentligt uppslitande partigräl via medierna. Det ger förvisso insyn i partiernas processer, men det är mest genant för oss andra att betrakta, ideologiska synsätt i partierna i grunden lagt åt sidan, alltså.

För övrigt anser jag att om en ger sig in i politik så är det dags att lära sig det politiska spelet så snart som möjligt. Även om du inte gillar att spela det så kommer det att spela dig. Det är snart val igen. Jag avser att vara med och vinna även nästa val.

Hetty <3

Hetty ❤

Publicerat i Norrköping | Märkt , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Alice Bah Kuhnke och Gustaf Fridolin

IMG_1362.JPG

IMG_1363.JPG

Almedalen 2014. Solsken och svinkallt. Folk jagade omkring efter rosévin och eluttag – och jag stannade till vid det seminarium där två tioåringar frågade ut bland annat Mona Sahlin, Tobias Baudin och två blivande statsråd.
Det visste vi ju inte då.

Publicerat i Michaelas tankar | Märkt , , , , , , | Lämna en kommentar